"DODENS DAGBOK: PARISARNA Sommaren kom. For boktjuven var allt frid och frojd. Dor mig - var himlen judefargad. Nar deras kroppar hade slutat soka efter springor i dorren steg deras sjalar upp. Nar deras naglar hade klost mot traet och i vissa fall satt fastnaglade i det av blotta kraften i desperationen, kom deras sjalar mot mig, in i min famn, och vi steg ut ur de dar duschanlaggningarna, upp pa taket och vidare uppat, in i evighetens absoluta vidder. De bara fortsatte att fylla pa at mig. Minut for minut. Dusch efter dusch. Jag kommer aldrig att glomma den forsta dagen i Auschwitz, den forsta gangen i Mauthausen. Pa det senare stallet fick jag ocksa med tiden plocka upp dem fran stupet nedanfor den valdiga klippan, nar deras forsok att undkomma stortat dem i avgrunden. Dar lag brutna kroppar och doda omma hjartan. Men, det var anda battre an gasen. Nagra av dem fangade jag upp nar de bara hunnit halvvags ner. Dar besparade jag dig nagot, tankte jag, och holl sjalen mitt i luften medan resten av varelsen - det fysiska skalet - tumlade till marken. Alla var latta, som tomma valnotsskal. Rokig himmel pa de stallena. Luktade som en ugn men var anda sa kallt. Jag ryser nar jag minns det - medan jag forsoker overkliggora det. Jag blaser varmluft i mina hander for att varma dem. Men det ar svart att halla dem varma nar sjalarna fortfarande skalver. Gud. Jag sager alltid det namnet nar jag tanker pa det har. Gud. Tva ganger sager jag det. Jag sager hans namn i ett fafangt forsok att forsta. "Men det ar inte ditt jobb att forsta." Det ar jag sjalv som svarar. Gud sager aldrig nagot. Trodde du att du var den enda som han aldrig svarar? "Ditt jobb ar att ...", och dar slutar jag lyssna till mig sjalv, eftersom jag, om jag ska vara riktigt arlig, gor mig sjalv alldeles trott. Nar jag borjar tanka pa det sattet blir jag sa utmattad, och jag har inte den lyxen att jag kan ge efter for trotthet. Jag ar tvingad att fortsatta, for aven om det inte galler varenda person pa jorden galler det den stora majoriteten - att doden inte vantar pa nagon - och om han gor det brukar han inte vanta sarskilt lange."