SweKarlXII - Exodus - 11

11:1  Och HERren sade till Mose: Jag will ännu låta kommo ena plågo öfwer Pharao och Egypten, sedan skall han släppa eder hädan; och skall ej allenast släppa eder, utan ock drifwa eder hädan.

11:2  Så säg nu till folket, att hwar och en man bedes af sin nästa, och hwar och en qwinna af sine nästo, silfwer och gyldene tyg;

11:3  Ty HERren warder gifwandes folkena nåd för de Egyptier. Och Mose war en ganska myndig man i Egypti land, för Pharaos tjenare och för folkena.

11:4  Och Mose sade: Detta säger HERren: Jag will på midnattstid utgå i Egypti land.

11:5  Och allt det förstfödt är i Egypti land skall blifwa dödt, ifrå Pharaos förstfödda son, den på hans stol sitter, allt intil tjensteqwinnones förstfödda son, som är wid qwarnena; och allt det förstfödt är ibland boskapen.

11:6  Och ett stort rop skall wara i hela Egypti lande, hwilkets like icke warit hafwer, ej heller warder.

11:7  Men när Israels barnom skall icke en hund krätta med sine tungo, ifrå menniskom, allt intill boskapen; på det I skolen förnimma, huru HERren åtskiljer Egypten och Israel.

11:8  Då skola alle deße dine tjenare gå ned till mig, och falla mig till fota, och säga: Far ut, du och allt folket, som under dig är. Sedan will jag fara ut. Och han gick ifrå Pharao ganska wreder.

11:9  Men HERren sade till Mose: Pharao hörer eder intet, på det mycken under skola ske i Egypti lande.

11:10  Och Mose och Aaron gjorde all deßa under inför Pharao; men HERren förstockade honom hans hjerta, att han icke wille släppa Israels barn utu sitt land.