SweFolk - Lamentations - 1

1:1  Så övergiven hon sitter, den folkrika staden! Hon som var stor bland folken har blivit som en änka, furstinnan bland länderna måste göra slavtjänst.

1:2  Bittert gråter hon i natten med tårar på sin kind. Ingen tröstare har hon bland alla sina älskare. Alla hennes vänner har svikit henne, de har blivit hennes fiender.

1:3  Juda har gått i landsflykt efter förtryck och svårt slaveri. Hon bor bland hednafolk och finner ingen ro. Alla hennes förföljare har hunnit ifatt henne, mitt i hennes nöd.

1:4  Vägarna till Sion sörjer, ingen kommer till högtiderna. Alla hennes portar är öde, hennes präster suckar. Hennes jungfrur är bedrövade, och själv sörjer hon bittert.

1:5  Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra, eftersom Herren har bedrövat henne för hennes många synder. Hennes barn har vandrat bort som fångar framför fienden.

1:6  All sin prakt har dottern Sion förlorat. Hennes furstar liknar hjortar som inte funnit bete, som kraftlösa flyr undan jägaren.

1:7  I sin nöd och hemlöshet minns Jerusalem alla skatter hon hade i forna dagar. Nu när hennes folk har fallit i fienders hand och ingen hjälpare finns, ser de med hån på hennes undergång.

1:8  Svårt har Jerusalem syndat, därför har hon blivit oren. Alla som ärat henne föraktar henne, för de ser hennes nakenhet. Själv suckar hon och vänder sig bort.

1:9  Orenhet fläckar hennes mantelflik, hon tänkte inte på hur slutet skulle bli. Hon har sjunkit ofattbart djupt, och ingen tröstare finns. Herre, se mitt betryck, för fienden triumferar!

1:10  Fienden sträckte sin hand efter alla hennes skatter. Hon såg hur hedningar gick in i hennes helgedom, dem du förbjöd att komma in i din församling.

1:11  Hela hennes folk suckar och söker efter bröd. De byter sina skatter mot mat för att hålla sig vid liv. Se, Herre, och tänk på hur föraktad jag blivit!

1:12  Betyder det inget för alla er som går vägen förbi? Se efter och se: finns det någon smärta lik smärtan som drabbat mig, som Herren har plågat mig med på sin brinnande vredes dag?

1:13  Han sände från höjden en eld i mina ben och kuvade dem. Han lade ut ett nät för mina fötter och stötte mig tillbaka, han lämnade mig övergiven och sjuk dagen lång.

1:14  Mina synder bands samman till ett ok, de vävdes ihop av hans hand och lades på min nacke. Han bröt min kraft, Herren gav mig i händerna på dem som jag inte kan stå emot.

1:15  Alla mina hjältar har Herren förkastat, han samlade ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män. Som en vinpress har Herren trampat jungfrun dottern Juda.

1:16  Därför gråter jag, mitt öga, mitt öga rinner av tårar, för min tröstare är fjärran ifrån mig, han som ger liv åt min själ. Mina barn är övergivna, för fienden har triumferat.

1:17  Sion sträcker ut sina händer, men ingen tröstare finns. Herren har sänt Jakobs fiender mot honom från alla håll, Jerusalem har blivit som något orent bland dem.

1:18  Herren är rättfärdig, för jag gjorde uppror mot hans bud. Hör nu, alla ni folk, och se min smärta! Mina jungfrur och unga män har gått i fångenskap.

1:19  Jag kallade på mina älskare, men de svek mig. Mina präster och äldste gick under i staden, när de sökte efter mat för att hålla sig vid liv.

1:20  Se, Herre, jag är i nöd! Det jäser inom mig, mitt hjärta vänder sig i mitt bröst, för jag har varit mycket upprorisk. Därute tar svärdet mina barn, härinne är det som döden.

1:21  De hör hur jag suckar, men ingen tröstare finns. Alla mina fiender har hört om min olycka, de gläds att du gjort det här. Dagen du förkunnat lät du komma. Men det ska gå dem som det gått mig.

1:22  Låt all deras ondska komma upp inför dig, och gör med dem som du gjort med mig för alla mina synders skull, för mina suckar är många och mitt hjärta är sjukt.