SweKarlXII1873 - Zechariah - 2

2:1  Och jag hof min ögon upp, och si, en man hade ett mätesnöre i handene.

2:2  Och jag sade: Hvart går du? Men han sade till mig: Till att mäta Jerusalem, och se huru bredt och långt det vara skall.

2:3  Och si, Ängelen, som med mig talade, gick ut; och en annar Ängel gick ut emot honom;

2:4  Och sade till honom: Löp bort, och tala till den unga mannen, och säg: Jerusalem skall besuttet varda utan murar, för mycket folks och fäs skull, som derinne vara skall.

2:5  Och jag vill, säger Herren, vara en eldsmur deromkring; och skall vara der inne, och bevisa mig härliga derinne.

2:6  O, o, flyr utu nordlandet, säger Herren; ty jag hafver förstrött eder uti fyra väder under himmelen, säger Herren.

2:7  O, Zion, du som bor när dottrene Babel, fly.

2:8  Ty så säger Herren Zebaoth: Han hafve sändt mig till Hedningarna, som eder beröfvat hafva; deras magt hafver en ända i den eder rörer, han rörer hans ögnasten.

2:9  Ty si, jag vill upphäfva mina hand öfver dem, att de skola varda dem ett rof, som dem tjent hafva; att I skolen förnimma att Herren Zebaoth mig sändt hafver.

2:10  Fröjda dig, och var glad, du dotter Zion; ty si, jag kommer, och vill bo när dig, säger Herren.

2:11  Och på den tiden skola månge Hedningar gifva sig intill Herran, och skola vara mitt folk; och jag skall bo när dig, att du skall förnimma, att Herren Zebaoth mig till dig sändt hafver.

2:12  Och Herren skall ärfva Juda för sin del, uti de helga landena; och skall åter utvälja Jerusalem.

2:13  Allt kött vare stilla för Herranom; ty han är uppstånden ifrå sitt helga rum.