SweKarlXII - Hebrews - 5

5:1  Förty, hwar och en öfwersteprest, den af menniskor uttages, han warder satt för meniskorna, i de ting som Gudi på röra, att han skall offra gåfwor och offer för synderna.

5:2  Den der kan warkunna sig öfwer dem, som fåkunnige äro, och wille fara: efter Han är ock sjelf belagd med swaghet.

5:3  Derföre måste han ock, såsom för folket, så ock för sig sjelf offra, för synder.

5:4  Och ingen tager sig sjelf ära; utan den som ock kallad warder af Gud, likasom Aron.

5:5  Så hafwer ock icke Christus gjort sig sjelf härligan, att Han skulle wara Öfwersteprest; utan den som sade till Honom: Du äst min Son, i dag hafwer jag födt dig.

5:6  Såsom Han ock annorstädes säger: Du äst en prest i ewig tid, efter Melchisedeks sätt.

5:7  Och hafwer på sitt kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till Honom, som Honom frälsa kunde ifrån döden: och wardt bönhörd, derföre att Han höll Gud i wördning.

5:8  Och ändå Han war Guds Son, hafwer Han dock af thy Han led, lärt lydno.

5:9  Och då Han fullkommen wardt, blef Han allom dem, som Honom lyda, en orsak till ewig salighet.

5:10  Kallad af Gud en Öfwersteprest, efter Melchisedeks sätt.

5:11  Derom wi hade wäl mycket tala; men det är swårt, efter I ären så oförståndige.

5:12  Och I, som länge sedan skulle warit lärare, behöfwen åter, att man lärer eder de första bokstäfwerna af Guds ord; och att man gifwer eder mjölk, och icke stadig mat.

5:13  Ty hwem man ännu mjölk gifwa måste, han är oförfaren i rättfärdighetens ord: ty han är ett barn.

5:14  Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom wanan öfwade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt.