SweKarlXII - Hebrews - 9

9:1  Hade och wäl det första sina rätter, och gudstjenst, och utwärtes helighet.

9:2  Ty det främre tabernaklet war der uppsatt; uti hwilket woro ljusastakarna, och bordet, och skådobröden; och detta kallades det heliga.

9:3  Men bak den andra förlåten war det tabernaklet, som man kallade det allraheligaste;

9:4  Hwilket hade det gyllene rökelsekaret, och testamentets ark, på alla sidor beslagen med guld; uti hwilken war det gyllene ämbar, der det himmelsbrödet uti war, och Aarons staf, som blomstrats hade, och testamentets taflor;

9:5  Men der ofwan uppå woro härlighetens Cherubim, som öfwerskyggde nådastolen; af hwilka stycken på denna tid icke besynnerligen är sägandes.

9:6  Då nu detta så beredt war, gingo presterna alltid in i det främre tabernaklet, och uträttade gudstjensten.

9:7  Men uti det andra gick allenast den öfwerstepresten; en tid om året; icke utan blod, det han offrade för sina egna, och för folkens synder:

9:8  Der den Helige Ande med betydde, att helighetens wäg ändå icke uppenbar war, medan det första tabernaklet stod.

9:9  Hwilket war en liknelse i den tiden, i hwilken gåfwor och offer offrades, och kunde icke göra honom fullkommen, efter samwetet, som den gudstjensten gjorde,

9:10  Allenast med mat och dryck, och mångahanda twagning, och utwärtes helighet, som pålagda woro, intill bättringens tid.

9:11  Men Christus är kommen, att Han skall wara Öfwerseprest till det tillkommande goda; genom ett större och fullkomligare tabernakel, det med händer icke gjordt är, det är, det icke så bygdt är;

9:12  Icke heller genom bockablod, eller kalfwablod: utan Han är genom sitt eget blod en resa ingången uti det heliga, och hafwer funnit en ewig förlossning.

9:13  Ty hafwer oxablod och bockablod, och strödd aska af kon helgat de orena, till köttslig renhet:

9:14  Huru mycket mer skall Christi blod, som hafwer sig sjelf obesmittad, genom den Heliga Anda, Gudi offrat, rena wårt samwete af de döda gerningar, till att tjena lefwande Gud.

9:15  Derföre är Han ock Nya Testamentets Medlare ; på det de, som kallade äro, skulle få det ewiga arfwets löfte, i det, att Hans död gick der emellan , till förlossning ifrån de öfwerträdelser, som under det förra Testamentet woro.

9:16  Ty hwar ett testamente är, måste ock hans död med wara, som testamentet gjorde.

9:17  Ty testamentet blifwer gildt genom döden; annars hafwer det ännu ingen makt, så länge han lefwer, som testamentet gjorde.

9:18  Derföre war ock icke det första stiktadt utan blod.

9:19  Ty då Moses allt folket föregifwit hade hwart och ett budord efter lagen, tog han kalfwablod och bockablod, med watten, och purpurull, och isop, ock bestänkte boken, och allt folket;

9:20  Och sade: Detta är Testamentets blod, det Gud hafwer eder bjudit.

9:21  Och desslikes tabernaklet, och alla käril, der gudstjenst plägade med göras, bestänkte Han sammalunda med blod.

9:22  Och warda mest all ting efter lagen rena gjorda i blod; och utan blodsutgjutelse sker ingen förlåtelse.

9:23  Så är nu af nöden, att de himmelska tings eftersyner skola med sådant renade warda: men de himmelska tingen måste bättre offer hafwa än dessa woro.

9:24  Ty Christus är icke ingången i det heliga, som med händer gjort är, hwilket är en eftersyn till det sanskyldiga, utan in uti sjelfwa himmelen, på det Han skall nu wara i Guds åsyn för oss.

9:25  Icke att han skall ofta offra sig, såsom öfwerstepresten gick hwart år in uti det heliga med annans blod.

9:26  Sjelf måste Han skolat ofta lida, af werldens begynnelse; men nu, på werldens ändalykt, är Han en gång uppenbarad, genom sitt eget offer, till att borttaga synden.

9:27  Och såsom menniskorna är förelagdt en gång dö, men sedan domen,

9:28  Så är ock Christus en resa offrad, till att borttaga mången mans synder: men en annan gång skall Han låta se sig utan synd dem, som Honom wänta, till salighet.