SweKarlXII - Song of Solomon - 6

6:1  Min wän är nedergången uti sin örtagård, till örtasängarna, att han sig der förlusta skall i örtagårdarna, och hemta roser.

6:2  Min wän är min, och jag är hans, den sig ibland roser förlustar.

6:3  Du äst dägelig, min kära, såsom Thirza; lustig såsom Jerusalem, förskräckelig såsom en härordan.

6:4  Wänd din ögon ifrå mig; förty de göra mig brinnande: Ditt hår är såsom en getahjord, de som på berget Gilead klippte äro.

6:5  Dina tänder äro såsom en fårahjord, de der twagne komma utu watten, hwilke allesammans äro med twillingar hafwande, och ingen ibland dem är ofruktsam.

6:6  Dine kinder äro såsom skörden på granatäplet, emellan dina lockar.

6:7  Sextio äro Drottningarna, och åttatio frillorna, och på jungfrurna är intet tal;

6:8  Men en är min dufwa, min fromma; en är sine moder kärast, och sine moders utkorada: Då döttrarna sågo henne, prisade de henne saliga; Drottningarna och frillorna lofwade henne.

6:9  Ho är denna, som uppgår såsom en morgonrodne, dägelig såsom månen, utkorad, såsom solen, förskräckelig såsom en härordan?

6:10  Jag är nedergången i nöttagården, till att skåda telningarna wid bäcken; till att skåda, om winträt blomstrades, om granatäplen grönskades.

6:11  Min själ wisste icke, att han mig intill AmmiNadibs wagnar satt hade.

6:12  Wänd om, wänd om, o Sulamith; wänd om, wänd om, att wi måge skåda dig; hwad sen J på Sulamith annat, än dans i Mahanaim?