SweKarlXII - Hebrews - 1

1:1  Fordom talade Gud ofta, och i mångahanda måtto, till fäderna, genom propheterna;

1:2  På det yttersta i dessa dagar hafwer Han talat till oss genom Sonen; hwilken Han satt hafwer till arfwinge öfwer all ting; genom hwilken Han ock werlden gjort hafwer.

1:3  Hwilken efter Han är Hans härlighets sken, och Hans wäsendes rätta beläte, och bär all ting med sitt kraftiga ord, och hafwer rensat wåra synder genom sig sjelf, sitter Han på Majestätsens högra sida i höjden;

1:4  Så mycket bättre worden än englarna, som Han för dem högre namn ärfdt hafwer.

1:5  Ty, till hwilken af englarna hafwer Han någon tid sagt: Du äst min Son, i dag hafwer jag födt dig? Och åter: Jag skall wara Hans Fader, och Han skall wara min Son?

1:6  Och åter, då han införer den förstfödde i werlden, säger han: Och alle Guds englar skola tillbedja Honom.

1:7  Men om englarna säger han: Han gör sina englar andar, och sina tjenare eldslåga.

1:8  Men till Sonen: Gud, din stol warar ifrån ewighet till ewighet; ditt rikes spira är en rättwis spira.

1:9  Du hafwer älskat rättfärdigheten och hatat orättfärdigheten; derföre hafwer, Gud, din Gud smort dig med glädjens olja, mer än dina medbröder.

1:10  Och du, HERre, grundade jorden af begynnelsen, och himlarna äro dina händers werk.

1:11  De skola förgås; men du skall blifwa; och de skola alle föråldras såsom ett kläde;

1:12  Och såsom en klädnad skall du förwandla dem, och de warda förwandlade; men du blifwer densamme, och dina år hafwa ingen ända.

1:13  Men till hwilken af englarna hafwer Han någon tid sagt: Sätt dig på min högra hand, till dess jag lägger dina fiender dig till en fotapall?

1:14  Äro de icke allesammans tjenstandar, utsände till tjenst, för deras skull, som saligheten ärfwa skola?