HEBREWS
Chapter 4
Hebr | SweKarlX | 4:1 | Så låt oss nu frukta, att wi icke försumme det löfte, som är, att wi skole ingå i Hans rolighet; och att ibland oss icke någon tillbaka blifwer. | |
Hebr | SweKarlX | 4:2 | Ty det är ock oss förkunnadt, så wäl som dem; men det halp dem intet, att de hörde ordet; efter de som hörde, satte der icke tro till. | |
Hebr | SweKarlX | 4:3 | Ty wi, som tro, ingå i roligheten; som Han sade: Såsom jag swor i min wrede, de skola icke ingå i min rolighet; der dock de werk fullbordade woro af werldens begynnelse. | |
Hebr | SweKarlX | 4:4 | Ty Han sade enstäds om den sjunde dagen alltså: Och Gud hwilade på sjunde dagen af all sin werk. | |
Hebr | SweKarlX | 4:6 | Efter det är ännu för handen, att somlige skola der ingå, och de, som det i förstone bebådadt wardt, äro icke komne dertill, för otrons skull; | |
Hebr | SweKarlX | 4:7 | Lägger Han åter en dag före, efter så lång tid, och säger genom David: I dag, såsom sagdt är, i dag, om I hören Hans röst, så förhärder icke edra hjertan. | |
Hebr | SweKarlX | 4:8 | Ty om Josue hade kommit dem till rolighet, hade han ingalunda om en annan dag sedan sagt. | |
Hebr | SweKarlX | 4:10 | Ty den som ingången är uti Hans rolighet, han hafwer ock fått hwila af sina werk, såsom Gud af sina. | |
Hebr | SweKarlX | 4:11 | Så winnläggom oss nu, att wi måge inkomma uti denna roligheten, på det icke någon skall falla uti samma otros efterdömelse. | |
Hebr | SweKarlX | 4:12 | Ty Guds ord är lefwande, och kraftigt, och skarpare än något twäeggat swärd: och går igenom, till dess det åtskiljer själ och anda, och märg och ben; och är en domare öfwer tankar och hjertans uppsåt. | |
Hebr | SweKarlX | 4:13 | Och för Honom är intet kreatur osynligt: utan all ting äro blott och uppenbar för Hans ögon : om Honom tale wi. | |
Hebr | SweKarlX | 4:14 | Efter wi nu hafwe en stor Öfwersteprest, JEsum Guds Son, som i himmelen faren är, så låt oss hålla bekännelsen. | |
Hebr | SweKarlX | 4:15 | Ty wi hafwe icke en Öfwersteprest, som icke kan warkunna sig öfwer wår swaghet; utan den som frestad är i all ting, likasom wi, dock utan synd. | |