SweKarlXII1873 - I Corinthians - 8

8:1  Men om afgudaoffer vete vi; ty vi hafve alle förstånd. Förståndet uppblås; men kärleken förbättrar.

8:2  Om någor låter sig tycka, att han vet något; han vet ännu intet, huru honom bör veta.

8:3  Men den som älskar Gud, han är känd af honom.

8:4  Så vete vi nu om den mat, som offras afgudar; att afguden är intet i verldene, och att ingen Gud är, utan en.

8:5  Och ändock någre äro, som kallas gudar, hvad det är i himmelen, eller på jordene; såsom månge gudar, och månge herrar äro;

8:6  Så hafve vi dock allenast en Gud, Fadren; af hvilkom all ting äro, och vi uti honom; och en Herra, Jesum Christum, genom hvilken all ting äro, och vi genom honom.

8:7  Men hvar man hafver icke förståndet; ty somlige göra sig ännu samvet om afgudarna, ätande det för afgudaoffer; och efter deras samvet är svagt, varder det dermed befläckadt.

8:8  Men maten främjar oss intet för Gudi; äte vi, så varde vi intet bättre dermed; äte vi icke, så varde vi ock icke dess sämre.

8:9  Ser till likväl, att denna edor frihet icke kommer dem till förargelse, som svage äro.

8:10  Ty om någor får se dig, du som förståndet hafver, sitta och äta i afgudahus, varder då icke hans samvet, som svag är, draget dermed till att äta afgudaoffer?

8:11  Och så varder den svage brodren öfver ditt förstånd förtappad, den Christus hafver lidit döden före.

8:12  När I således synden på bröderna, och sargen deras svaga samvet, då synden I på Christum.

8:13  Derföre, om maten förargar min broder, ville jag aldrig äta kött till evig tid; på det jag icke skall vara minom broder till förargelse.