SweKarlXII - Daniel - 9

9:1  Uti första årena Darios, Ahasveros sons, utaf de Meders slägte, hwilken öfwer de Chaldeers rike Konung wardt;

9:2  Uti de samma första årena af hans rike förmärkte jag, Daniel, i böckerna, uppå det åratalet, der HERren om talat hade til Propheten Jeremia, at Jerusalem skulle öde ligga i sjutio år.

9:3  Och jag wände mig til HERran Gud, til at bedja och åkalla med fasto, uti säck och asko.

9:4  Och jag bad til HERran min Gud, bekände och sade: Ack! HERre, du store och förskräcklige Gud, du som håller förbund och nåde dem, som dig älska, och hålla din bud.

9:5  Wi hafwe syndat, gjort orätt, hafwe warit ogudaktige, och wordet affällige; wi hafwe wikit ifrå din bud och rätter.

9:6  Wi lydde icke dina tjenare, Propheterna, som predikade i ditt Namn wårom Konungom, Förstom, fädrom, och allo folkena i landena.

9:7  Du, HERre, äst rättfärdig; men wi måstom skämma oss, såsom det ock nu går dem af Juda, och dem af Jerusalem, och hela Israel, både dem som när, och dem som fjerran äro, i all land, dit du dem utkastat hafwer, för deras missgerningars skull, som de emot dig bedrifwit hafwa.

9:8  Ja, HERre, wi, wåre Konungar, wåre Förstar och wåre Fäder, måstom skämma oss, at wi hafwe syndat emot dig;

9:9  Men din, HERre wår Gud, är barmhertighet och förlåtelse; ty wi äre affällige wordne:

9:10  Och lydde icke HERrans wår Guds röst, at wi hadom mått wandrat i hans lag, som han oss genom sina tjenare, Propheterna, förelade;

9:11  Utan hele Israel öfwerträdde din lag, och weko af, så at de icke lydde dine röst; derföre hafwer ock den förbannelse och ed kommit öfwer oss, som i Mose, Guds tjenares, lag skrifwen står; ty wi hafwe syndat emot honom.

9:12  Och han hafwer hållit sin ord, som han talat hafwer emot oss, och wåra domare, som oss döma skulle; så at han hafwer låtit gå så stor olycka öfwer oss, at sådant är icke skedt under hela himmelen, såsom öfwer Jerusalem skedt är.

9:13  Såsom det skrifwit är i Mose lag, så är allt detta stora onda öfwer oss gånget: Icke bådom wi heller inför HERran wår Gud, at wi måttom wändt oss ifrå wåra synder, och tänkt uppå dina sanning.

9:14  Derföre hafwer icke heller HERren försummat sig med denna olyckone, utan hafwer låtit henne gå oss utöfwer; ty HERren wår Gud är rättfärdig i alla sina gerningar, som han gör; ty wi lydde icke hans röst.

9:15  Och nu, HERre wår Gud, du som ditt folk utur Egypti land med starka hand förde, och gjorde dig et Namn såsom det nu är: Wi hafwe ju syndat, och hafwe, thy wärr! warit ogudaktige.

9:16  Ack HERre! för alla dina rättfärdighets skull, hålt up af dine wrede och grymhet öfwer din stad Jerusalem, och öfwer ditt helga berg; ty för wåra synders skull, och för wåra Fäders missgerningars skull, lider Jerusalem och ditt folk försmädelse, när alla de som här omkring äro.

9:17  Och nu, wår Gud, hör dins tjenares bön och hans begäran, och war miskundsam öfwer din helgedom, som förlagd är, för HERrans skull.

9:18  Böj neder din öron, min Gud, och hör; låt up din ögon, och skåda, huru wi förstörde äro, och staden, som efter ditt Namn nämnder är; ty wi ligge inför dig med wåra böner, icke uppå wåra rättfärdighet, utan på dina stora barmhertighet.

9:19  Ack HERre! hör; ack HERre! war miskundsam; ack HERre! akta uppå, och gör det: Fördröj icke, för din egen skull, min Gud; ty din stad och ditt folk är nämndt efter ditt Namn.

9:20  Som jag ännu så talade och bad, och mina och mins folks Israels synder bekände, och låg med mine bön upför HERranom minom Gud, för mins Guds helga bergs skull;

9:21  Rätt då jag så talade i mine bön, slög den mannen Gabriel fram, den jag tilförene i synene sett hade, och tog uppå mig i aftonoffrens tid.

9:22  Och han underwiste mig, och talade til mig, och sade: Daniel, nu är jag utsänd til at underwisa dig.

9:23  Ty då du begynte at bedja, gick denna befallningen ut; och jag kommer fördenskull til at underwisa dig; ty du äst behagelig och täck; så märk nu til, at du må förstå synena.

9:24  Sjutio weckor äro bestämda öfwer ditt folk, och öfwer din helga stad; så skall öfwerträdelsen blifwa förtagen, och synden betäckt, och missgerningen försonad, och den ewiga rättfärdigheten framhafd, och synen och prophetien beseglad, och den Aldraheligaste smord warda.

9:25  Så wet nu, och märk til, ifrå den tiden, då befallningen utgår, at Jerusalem skall igen upbygd warda, intil den Förstan Christum, äro sju weckor; och twå och sextio weckor, så skola gatorna och murarne åter upbygde warda, ändock i bullersam tid.

9:26  Och efter de twå och sextio weckor skall Christus dödad warda, och de skola icke wilja honom: Och et Förstans folk skall komma, och förstöra staden och helgedomen, så at det skall blifwa ändadt, såsom igenom en flod, och efter stridena skall det öde blifwa.

9:27  Men han skall mångom stadfästa förbundet i ena wecko långt: Och midt i weckone skall offret och spisoffret återwända, och förödningens styggelse stå bredowid wingarna; och är beslutet, at det skall öde blifwa allt intil ändan.