SweKarlXII - Daniel - 5

5:1  Konung Belsazar gjorde et härligit gästabod til sina wäldiga och höfwitsmän, och drack sig drucken med dem.

5:2  Och då han drucken war, böd han bära fram de gyldene och silfwer kärille, som hans fader, NebucadNezar, utu templet i Jerusalem borttagit hade, at Konungen, med sina wäldiga, med sina hustrur, och med sina frillor, skulle dricka deraf.

5:3  Alltså wordo framburne de gyldene kärille, som utu templet, utu Guds huse, i Jerusalem tagne woro; och Konungen, hans wäldige, hans hustrur och frillor, drucko deraf.

5:4  Och då de så drucko, lofwade de de gyldene, silfwer-, koppar-, jern-, trä och stengudar.

5:5  På samma stund syntes finger, såsom ene menniskos hand, de skrefwo twärs öfwer ifrå ljusa stakan, på den hwitmenade wäggene i Konungssalenom; och Konungen wardt warse handena som skref.

5:6  Då förwandlades Konungens ansikte, och hans tankar förskräckte honom, så at hans länder bäfwade, och hans ben darrade.

5:7  Och Konungen ropade öfwerljudt, at man skulle låta komma wisa, Chaldeer och spåmän, och lät säga til de wisa i Babel: Den menniska, som denna skriftena läs, och kan säga hwad hon betyder, han skall warda klädd i purpur, och bära en gyldene kädjo om halsen, och warea den tredje herren i mitt rike.

5:8  Så wordo alle Konungens wise uphafde; men de kunde hwarken läsa skriftena, eller underwisa Konungenom uttydningen.

5:9  Deraf förfärades Konungen Belsazar ännu fastare, och tappade platt sin hy; och hans wäldige wordo illa tilfrids.

5:10  Då gick Drottningen, för sådana Konungens och hans wäldigas ärendes skull, up i salen, och sade: Herre Konung, Gud unne dig länge lefwa; låt dina tankar icke så förskräcka dig, och omskift icke så din hy.

5:11  Det är en man i ditt rike, som hafwer de helga gudars anda; ty uti dins faders tid wardt i honom funnen uplysning, klokhet och wishet, sådana, som de gudars wishet är; och din fader, Konung NebucadNezar, satte honom öfwer de stjernokikare, wisa, Chaldeer och spåmän;

5:12  Derföre, at en hög ande wardt funnen i honom; dertil förstånd och klokhet til at uttyda drömar, råda uppå mörkt tal, och uppenbara hemlig ting, nämliga, Daniel, den Konungen lät Beltesazar kalla: Så låt nu kalla Daniel, han warder wäl sägandes uttydningen.

5:13  Då hade man Daniel up för Konungen, och Konungen sade til Daniel: Äst du Daniel, en af de fångar utaf Juda, hwilka Konungen, min fader, utu Juda fört hafwer?

5:14  Jag hafwer hört sägas om dig, at du hafwer de helga gudars anda, och at uplysning, förstånd och hög wishet, i dig funnen är.

5:15  Nu hafwer jag låtit komma för mig kloka och wisa, at de skola läsa mig denna skriftena, och underwisa mig hwad hon betyder, och de kunna intet säga mig hwad sådant betyder;

5:16  Men om dig hörer jag, at du kant gifwa uttydning, och uppenbara det hemligt är; kant du nu läsa denna skriftena, och underwisa mig hwad hon betyder, så skalt du med purpur klädd warda, och bära en gyldene kädjo om din hals, och wara den tredje herren i mitt rike.

5:17  Då swarade Daniel, och sade inför Konungen: Behålt dina gåfwor sjelf, och gif din skänk enom androm; jag will dock wäl läsa Konungenom skriftena, och underwisa hwad hon betyder.

5:18  Herre Konung, Gud den högse gaf dinom fader, NebucadNezar, rike, magt, äro och härlighet.

5:19  Och för sådana magts skull, som honom gifwen war, fruktade och räddes för honom all land, och folk, och tungomål: Han drap hwem han wille, han slog hwem han wille, han uphöjde hwem han wille, han nedertryckte hwem han wille.

5:20  Men då hans hjerta uphof sig, at han wardt stolt och högmodig, wardt han kastad ifrå sin Konungsliga sol, och miste sina härlighet:

5:21  Och wardt drifwen ifrå menniskor; och hans hjerta wardt likt wid wilddjur, och han måste löpa ibland wildåsnar, och åt gräs såsom oxar, och hans kropp låg under himmelens dagg, och wardt wåt, til dess han lärde weta, at den Högste hafwer wåld öfwer menniskors rike, och gifwer dem hwem han will.

5:22  Och du Belsazar, hans son, hafwer icke ödmjukat ditt hjerta, ändock du allt sådant wetst;

5:23  Utan hafwer uphäfwit dig emot himmelens Herra, och man hafwer måst bära hans hus kärille fram för dig, och du, dine wäldige, dina hustrur och dina frillor, hafwen druckit win deraf: Dertil lofwat de silfwer-, gyldene, koppar-, jern-, trä- och stengudar, hwilke hwarken se, eller höra, eller känna; men den Guden, som hafwer din anda och alla dina wägar i sine hand, hafwer du intet ärat.

5:24  Derföre är denna handen sänd ifrå honom, och den skrift, som der upteknad står.

5:25  Och detta är skriften, som der upteknad är: Mene Mene, Thekel Upharsin.

5:26  Och hon betyder detta: Mene, det är: Gud hafwer räknat ditt rike, och ändat det.

5:27  Thekel, det är: Man hafwer wägit dig på ene wåg, och funnit dig allt för lättan.

5:28  Peres, det är: Ditt rike är åtskildt, och gifwit de Meder och Perser.

5:29  Då befallte Belsazar, at man skulle kläda Daniel uti purpurkläde, och gifwa honom ena gyldene kädjo om hans hals; och lät förkunna om honom, at han war den tredje herren i rikena.

5:30  I den samma nattene wardt de Chaldeers Konung Belsazar ihjälslagen.

5:31  Och Darios utaf Meden tog riket in, då han tu och sextio år gammal war.