HEBREWS
Chapter 6
Hebr | SweFolk | 6:1 | Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras mot fullkomningen, och inte lägga grunden igen med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, | |
Hebr | SweFolk | 6:4 | De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande | |
Hebr | SweFolk | 6:6 | men sedan avfallit, dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. | |
Hebr | SweFolk | 6:7 | En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. | |
Hebr | SweFolk | 6:8 | Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av. | |
Hebr | SweFolk | 6:9 | Men när det gäller er, våra älskade, är vi övertygade om det bästa, det som för till frälsning, trots att vi talar på detta sätt. | |
Hebr | SweFolk | 6:10 | Gud är inte orättvis, han glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni visat hans namn genom att tjäna de heliga, nu som förr. | |
Hebr | SweFolk | 6:11 | Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet, | |
Hebr | SweFolk | 6:12 | så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet. | |
Hebr | SweFolk | 6:13 | När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid. | |
Hebr | SweFolk | 6:16 | Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. | |
Hebr | SweFolk | 6:17 | När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed. | |
Hebr | SweFolk | 6:18 | Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden, där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. | |
Hebr | SweFolk | 6:19 | Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget. | |