II CORINTHIANS
Chapter 4
II C | SweKarlX | 4:1 | Derföre, medan vi ett sådant ämbete hafve, efter som oss barmhertighet vederfaren är, så varde vi icke försummelige; | |
II C | SweKarlX | 4:2 | Utan flym ock hemlig skam, och farom icke med skalkhet, förfalskom ej heller Guds ord; utan med uppenbara sanning bevisom oss väl för alla menniskors samvet, i Guds åsyn. | |
II C | SweKarlX | 4:4 | I hvilkom denna verldenes gud hafver förblindat de otrognas sinnen, att dem icke skall lysa Evangelii ljus af Christi klarhet, hvilken Guds beläte är. | |
II C | SweKarlX | 4:5 | Ty vi predike icke oss sjelfva, utan Jesum Christum, att han är Herren; men vi edre tjenare för Jesu skull. | |
II C | SweKarlX | 4:6 | Ty Gud är den som böd ljuset utu mörkret lysa; och lyste uti vår hjerta, att igenom oss måtte upplysning ske af Guds klarhets kunskap, i Jesu Christi ansigte. | |
II C | SweKarlX | 4:7 | Men vi hafve dessa håfvor uti lerkar, på det att den stora kraften skall vara af Gudi, och icke af oss. | |
II C | SweKarlX | 4:8 | Vi varda allestäds trängde, men vi ängsles intet; vi bekymres, men vi gifve oss icke öfver. | |
II C | SweKarlX | 4:9 | Vi lide förföljelse, men vi varde icke öfvergifne; vi blifve undertryckte, men vi förgås icke. | |
II C | SweKarlX | 4:10 | Vi omföre alltid Herrans Jesu död på vår lekamen; på det att ock Jesu lif må på vår lekamen uppenbart varda. | |
II C | SweKarlX | 4:11 | Ty vi, som lefve, vardom alltid öfvergifne i döden för Jesu skull; på det att ock Jesu lif skall uppenbaradt varda på vårt dödeliga kött. | |
II C | SweKarlX | 4:13 | Efter vi hafve den samma trones anda, som skrifvet är: Jag tror, derföre talar jag; så tro vi ock, derföre tale vi ock; | |
II C | SweKarlX | 4:14 | Vetandes, att den som hafver uppväckt Herran Jesum, han skall ock uppväcka oss genom Jesum, och ställa oss med eder. | |
II C | SweKarlX | 4:15 | Ty det sker allt för edra skull; på det den öfverflödiga välgerning, der månge tacka, skall rikeliga komma Gudi till pris. | |
II C | SweKarlX | 4:16 | Derföre förtröttes vi intet; utan ändock vår utvärtes menniska förgås, så varder dock den invärtes förnyad dag ifrå dag. | |
II C | SweKarlX | 4:17 | Ty vår bedröfvelse, den dock timmelig och lätt är, föder i oss en evig och öfver alla måtto vigtig härlighet; | |