HABAKKUK
Chapter 3
Haba | SweKarlX | 3:2 | Herre, jag hafver hört ditt rykte, så att jag förskräcktes. Herre, du gör ditt verk lefvande midt i åren, och låter det kunnigt varda midt i åren. När bedröfvelse på färde är, så tänker du uppå barmhertighet. | |
Haba | SweKarlX | 3:3 | Gud kom sunnanefter, och den Helge ifrå det berget Paran. Sela. Af hans lof var himmelen full, och af hans äro var jorden full. | |
Haba | SweKarlX | 3:4 | Hans sken var såsom ett ljus, strimmor gingo af hans händer; der var hans magt hemliga. | |
Haba | SweKarlX | 3:6 | Han stod, och mälte landet; han såg till, och förskingrade Hedningarna, så att verldenes berg förkrossad vordo, och sig bocka måste alle högar i verldene, då han gick uti verldene. | |
Haba | SweKarlX | 3:8 | Vast du icke, Herre, vred i flodene; och din grymhet i vattnom, och din ogunst i hafvena? då du redst på dina hästar, och dine vagnar hehöllo segren. | |
Haba | SweKarlX | 3:9 | Du drog fram bågan, såsom du slägterna svorit hade; Sela; och delade strömmarna i landena. | |
Haba | SweKarlX | 3:10 | Bergen sågo dig, och vordo bedröfvad; vattuströmmen gick sin kos, djupet lät höra sig, höjden hof sina händer upp. | |
Haba | SweKarlX | 3:11 | Sol och måne stodo stilla. Dine pilar foro bortåt med ett sken, och din glafven med ljungelds blänkande. | |
Haba | SweKarlX | 3:13 | Du drog ut till att hjelpa dino folke, till att hjelpa dinom smorda; du sönderslogst hufvudet uti dens ogudaktigas huse, och blottade grunden allt intill halsen; Sela. | |
Haba | SweKarlX | 3:14 | O! att du ville banna hufvudens spiror, samt med dess byar, hvilke, såsom ett väder, komma till att förströ mig, och glädja sig, lika som de uppslukte de elända hemliga. | |
Haba | SweKarlX | 3:16 | Efter jag sådant hörer, så är min buk bedröfvad; mine läppar darra af rop var går i minom ben om; jag är bedröfvad vid mig. Ack! att jag hvila måtte i bedröfvelsens tid, då vi uppdrage till det folk, som emot oss strider. | |
Haba | SweKarlX | 3:17 | Ty fikonaträt skall icke grönskas, och der skall ingen frukt vara på vinträn; arbetet uppå oljoträt felar, och åkrarna bära ingen födo; och fåren skola ryckas utu fårahusen, och intet fä skall vara uti fähusen. | |