SweKarlXII - Exodus - 13

13:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

13:2  Helga mig allt förstfödt; det som allahanda moderlif öppnar när Israels barnom, både ibland menniskor och boskap; ty de äro min.

13:3  Då sade Mose till folket: Tänker uppå denna dagen, på hwilken I utgångne ären af Egypten, utu träldomens huse; att HERren hafwer eder hädan utfört med wäldiga hand; Derföre skall du icke äta surdeg.

13:4  I dag ären I utgångne i den månadenom Abib.

13:5  När nu HERren låter komma dig in uti de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Heveers och Jebuseers land, hwilket han dina fäder sworit hafwer, att han wille gifwa dig ett land, der mjölk och hannog uti flyter; så skall du denna tjenstena hålla i denna månadenom.

13:6  I sju dagar skall du äta osyradt bröd, och på sjunde dagenom är HERrans högtid.

13:7  Derföre skall du i sju dagar äta osyradt bröd; så att när dig ingen surdeg, ej heller syradt bröd skall finnas i alla dina landsändar.

13:8  Och du skall säga dinom son på den tiden: Sådant hålle wi fördenskull, att HERren så hafwer gjort med oß, då wi drogom utur Egypten.

13:9  Derföre skall dig wara ett tecken i dine hand, och en åminnelse för din ögon; på det att HERrans lag skall wara i dinom mun, att HERren hafwer utfört dig af Egypten med wäldiga hand.

13:10  Derföre håll denna seden i sinom tid årliga.

13:11  När nu HERren hafwer låtit dig komma in uti de Cananeers land, såsom han dig och dina fäder sworit hafwer, och hafwer dig det gifwit;

13:12  Så skall du afskilja HERanom allt det som öppnar moderlifwet, och förstfödt är ibland boskapen; det som mankön är skall höra HERranom till.

13:13  Det förstfödda af åsnanom skall du lösa med ett får; om du icke löser det, så bryt halsen sönder på thy; men allt förstfödt af mennisko ibland din barn skall du lösa.

13:14  Och när ditt barn frågar dig i dag eller i morgon: Hwad är detta? skall du säga thy: HERren hafwer fört oß med wäldiga hand utur Egypten, ifrå träldomens huse.

13:15  Ty då Pharao war trög till att släppa oß, slog HERren allt det förstfödt war i Egypti lande, ifrå menniskones förstfödda, intill boskapens förstfödda: Derföre offrar jag HERranom allt det, som moderlifwet öppnar, det mankön är; och det som förstfödt är af min barn löser jag.

13:16  Och det skall wara dig för ett tecken i dine hand, och en åminnelse för din ögon, att HERren hafwer fört oß med wäldiga hand utur Egypten.

13:17  Då nu Pharao hade släppt folket, förde icke Gud dem på den wägen genom de Philisteers land, den genast war; ty han tänkte att folket måtte ångra sig, när de sågo örlig emot sig, och så omwända igen till Egypten.

13:18  Derföre förde han folket omkring på den wägen genom öknena åt röda hafwet; och Israels barn foro wäpnade utur Egypti lande.

13:19  Och Mose tog med sig Josephs ben; ty han hade tagit en ed af Israels barnom, och sagt: Gud warder eder sökandes, så förer min ben hädan med eder.

13:20  Så drogo de ut ifrå Succoth, och slogo deras lägre i Etam, närmast wid öknena.

13:21  Och HERren gick före dem om dagen uti en molnstod, på det han skulle föra dem den rätta wägen; och om nattena uti en eldstod, på det han skulle lysa dem; till att wandra både dag och natt.

13:22  Den molnstoden och eldstoden skiljdes intet ifrå folket.