II CORINTHIANS
Chapter 1
II C | SweKarlX | 1:1 | Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och brodren Timotheus, den Guds församling som är i Corintho, samt med all helgon, som äro uti hela Achajen: | |
II C | SweKarlX | 1:3 | Välsignad vare Gud och vårs Herras Jesu Christi Fader, barmhertighetenes Fader, och all hugsvalelses Gud; | |
II C | SweKarlX | 1:4 | Som oss hugsvalar i all vår bedröfvelse, att vi ock hugsvala kunne dem, som i allahanda bedröfvelse äro, med den hugsvalelse, der Gud oss med hugsvalar. | |
II C | SweKarlX | 1:5 | Ty såsom Christi lidande är mycket kommet öfver oss, så kommer ock mycken hugsvalelse öfver oss genom Christum. | |
II C | SweKarlX | 1:6 | Men hvad vi hafve bedröfvelse eller hugsvalelse, så sker det eder till godo. Är det bedröfvelse, så sker det eder till hugsvalelse och salighet; hvilken salighet är kraftig, om I liden tåleliga, i den måtton som vi lide; är det hugsvalelse, så sker det ock eder till hugsvalelse och salighet; är ock vårt hopp stadigt för eder; | |
II C | SweKarlX | 1:7 | Efter vi vete, att såsom I ären delaktige i lidandet, så varden I ock delaktige i hugsvalelsen. | |
II C | SweKarlX | 1:8 | Ty vi vilje icke fördölja eder, käre bröder, vår bedröfvelse, som oss vederfaren är uti Asien; ty vi vore förtungade öfver måtton, och öfver magten, så att vi ock tviflade om lifvet; | |
II C | SweKarlX | 1:9 | Och satte oss så före, att vi skulle visserligen dö; det skedde fördenskull, att vi ingen tröst skola sätta på oss sjelfva, utan på Gud, som uppväcker de döda; | |
II C | SweKarlX | 1:10 | Hvilken oss af slik död friat hafver, och ännu dageliga friar; och hoppoms på honom, att han skall oss ännu härefter fria, | |
II C | SweKarlX | 1:11 | Genom edra böners hjelp för oss; på det af många personer må ske mycken tack för oss, för den gåfvo som oss gifven är. | |
II C | SweKarlX | 1:12 | Ty vår berömmelse är detta, nämliga vårt samvets vittnesbörd, att vi uti enfaldighet och Guds renhet, icke uti köttslig vishet, utan i Guds nåd, hafve vandrat på verldene; men aldramest när eder. | |
II C | SweKarlX | 1:13 | Ty vi skrifve eder intet annat, än det I läsen, och tillförene veten. Mig hoppas, att I skolen ock så befinna (oss) allt intill ändan; | |
II C | SweKarlX | 1:14 | Såsom I hafven oss endels befunnit; ty vi äro edor berömmelse, såsom ock I ären vår berömmelse, på Herrans Jesu dag. | |
II C | SweKarlX | 1:15 | Och på den förtröstning ville jag kommit till eder tillförene, att jag måtte eder dubbelt vara till vilja; | |
II C | SweKarlX | 1:16 | Och genom eder fordenskap färdas till Macedonien, och ifrå Macedonien komma till eder igen, och af eder fordras till Judeen. | |
II C | SweKarlX | 1:17 | Då jag detta så tänkte, månde jag det göra af någon lössinnighet? Eller månn min anslag vara köttslig? Nej; utan när mig är ja ja; och nej är nej. | |
II C | SweKarlX | 1:19 | Ty Guds Son Jesus Christus, som ibland eder är predikad af oss, nämliga af mig, och Silvano, och Timotheo, hafver icke varit ja och nej, utan det var ja i honom. | |
II C | SweKarlX | 1:20 | Ty all Guds tillsägelse äro Ja i honom, och äro Amen i honom, Gudi till äro genom oss. | |
II C | SweKarlX | 1:23 | Jag kallar Gud till vittne på min själ, det jag icke ännu kom till Corinthum, det är skedt fördenskull att jag skonade eder. | |