II TIMOTHY
Chapter 4
II T | Swe1917 | 4:1 | Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike: | |
II T | Swe1917 | 4:2 | Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. | |
II T | Swe1917 | 4:3 | Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, | |
II T | Swe1917 | 4:4 | en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler. | |
II T | Swe1917 | 4:5 | Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete. | |
II T | Swe1917 | 4:7 | Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron. | |
II T | Swe1917 | 4:8 | Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på »den dagen»[1], och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse. | |
II T | Swe1917 | 4:10 | Ty av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit sig till Galatien och Titus till Dalmatien. | |
II T | Swe1917 | 4:11 | Lukas är den ende som är kvar hos mig. Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn och tjäna mig. | |
II T | Swe1917 | 4:13 | När du kommer, så hav med dig den mantel som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, så ock böckerna, först och främst pergamentskrifterna. | |
II T | Swe1917 | 4:14 | Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att vedergälla honom efter hans gärningar. | |
II T | Swe1917 | 4:15 | Också du må taga dig till vara för honom, ty han har häftigt trätt upp emot det som vi hava talat. | |
II T | Swe1917 | 4:16 | Vid mitt första försvar inför rätta kom ingen mig till hjälp, utan alla övergåvo mig; må det icke bliva dem tillräknat. | |
II T | Swe1917 | 4:17 | Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, för att genom mig ordet överallt skulle bliva predikat, så att alla hedningar finge höra det; och så blev jag räddad ur lejonets gap. | |
II T | Swe1917 | 4:18 | Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen. | |
II T | Swe1917 | 4:20 | Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lämnade jag sjuk efter mig i Miletus. | |
II T | Swe1917 | 4:21 | Låt dig angeläget vara att komma hit före vintern. Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla bröderna hälsa dig. | |