SweKarlXII1873 - Romans - 12

12:1  Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.

12:2  Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är.

12:3  Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.

12:4  Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;

12:5  Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;

12:6  Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.

12:7  Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.

12:8  Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.

12:9  Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.

12:10  Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.

12:11  Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.

12:12  Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.

12:13  Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.

12:14  Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.

12:15  Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.

12:16  Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,

12:17  Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.

12:18  Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.

12:19  Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter (Guds) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.

12:20  Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.

12:21  Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.