SweKarlXII - Leviticus - 20

20:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

20:2  Säg Israels barnom: Hwilken af Israels barn, eller en främling, som bor i Israel, gifwer af sine säd Molec, han skall döden dö; folket i landena skall stena honom.

20:3  Och jag skall sätta mitt anlete emot sådana mennisko, och skall utrota honom utu hans folk; derföre, at han af sine säd gifwit hafwer Molec, och orenat min helgedom, och ohelgat mitt helga namn.

20:4  Och om folket i landet se genom ttnger med de menniskone, som af sine säd hafwer gifwit Molec, så at de icke dräpa honom;

20:5  Så will jag dock sätta mitt anlete emot den menniskan, och emot hans slägt, och skall utrota honom, och alla de som efter honom med Molec hor bedrifwit hafwa, utu deras folk.

20:6  Om en själ wänder sig til spåmän och teknatydare, så at hon hor bedrifwer efter dem; så will jag sätta mitt anlete emot den samma själen, och will utrota henne utu hennes folk.

20:7  Derföre helger eder, och warer helige; ty jag är HERren edar Gud.

20:8  Och håller mina stadgar, och görer dem; ty jag är HERren, den eder helgar.

20:9  Den som bannar sin fader eller sina moder, han skall döden dö; hans blod ware öfwer honom, at han sin fader eller moder bannat hafwer.

20:10  Den som hor bedrifwer med någors mans hustru, den skall döden dö, både horkarlen och horkonan; derföre, at han med sins nästas hustru hor bedrifwit hafwer.

20:11  Om någor ligger när sins faders hustru, så at han sins faders blygd blottat hafwer, de skola både döden dö; deras blod ware öfwer dem.

20:12  Om någor ligger när sina sonahust ru, så skola de både döden dö; förty de hafwa gjort ena skam; deras blod ware öfwer dem.

20:13  Om någor ligger nära en dräng, såsom när ena qwinno, de hafwa gjort en stygghet, och skola både döden dö; deras blod ware öfwer dem.

20:14  Om någor tager en hustru, och hennes moder dertil, han hafwer gjort en last; man skall bränna honom up i elde, och de båda med, at ingen last blifwer ibland eder.

20:15  Om någor hafwer skaffa med oskälig djur, han skall döden dö, och djuret skall man dräpa.

20:16  Om en qwinna låter sig in til något oskäligt djur, så at hon dermed hafwer skaffa, den skalt du dräpa, och djuret desslikes: Döden skola de dö; deras blod ware öfwer dem.

20:17  Om någor tager sina syster, sins faders dotter, eller sine moders dotter, och skådar hennes blygd, och hon åter hans blygd, det är en skam; de skola förgöras inför deras slägtes folk: Ty han hafwer blottat sine systers blygd; han skall bära sina skuld.

20:18  Om en man ligger när ena qwinno i hennes krankhets tid, och blottar hennes blygd, och uplåter hennes brunn, och hon blottar sins blods brunn; de skola både förgjorde warda utu deras folk.

20:19  Dine modersysters blygd, och dine fadersysters blygd skalt du icke blotta: Ty en sådana hafwer sina nästa blodsfränko blottat; och de skola bära deras skuld.

20:20  Om någor ligger när sins faderbroders hustru, den hafwer sins faderbroders blygd blottat: De skola bära deras synd; utan barn skola de dö.

20:21  Om någor tager sins broders hustru, det är en skamlig gerning: De skola wara utan barn, derföre, at han hafwer sins broders blygd blottat.

20:22  Så håller nu alla mina stadgar och mina rätter, och görer dem, på det landet icke utspyr eder, der jag eder införer, at I deruti bo skolen.

20:23  Och wandrer icke uti Hedningarnas stadgar, hwilka jag skall utdrifwa för eder; ty allt sådant hafwa de gjort, och jag hafwer haft en styggelse wid dem.

20:24  Men eder säger jag: I skolen besitta deras land; ty jag skall gifwa eder et land i arf, der mjölk och hannog uti flyter: Jag är HERren edar Gud, den eder afskilt hafwer ifrån annat folk:

20:25  At I ock skilja skolen den rena boskapen ifrå den orena; och orena foglar ifrå de rena; och icke orena edra själar på boskap, på foglar, och på allt det på jordene kryper, det jag eder afskilt hafwer, at det skall wara orent.

20:26  Derföre skolen I wara mig helige; ty jag HERren är helig, den eder afskilt hafwer ifrån annat folk, at I skolen höra mig til.

20:27  Om någor man eller qwinna warder en spåman, eller en teknatydare, de skola döden dö; Man skall stena dem; deras blod ware öfwer dem.