Site uses cookies to provide basic functionality.

OK
ACTS
Prev Up Next Toggle notes
Chapter 3
Acts Swe1917 3:1  Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bön som hölls vid nionde timmen.
Acts Swe1917 3:2  Och där bars fram en man som hade varit ofärdig allt ifrån moderlivet, och som man var dag plägade sätta vid den port i helgedomen, som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna begära allmosor av dem som gingo in i helgedomen.
Acts Swe1917 3:3  När denne nu fick se Petrus och Johannes, då de skulle gå in i helgedomen, bad han dem om en allmosa.
Acts Swe1917 3:4  Då fäste Petrus och Johannes sina ögon på honom, och Petrus sade: »Se på oss.»
Acts Swe1917 3:5  När han då gav akt på dem, i förväntan att få något av dem,
Acts Swe1917 3:6  sade Petrus: »Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det giver jag dig. I Jesu Kristi, nasaréens namn: stå upp och gå.»
Acts Swe1917 3:7  Och så fattade han honom vid högra handen och reste upp honom. Och strax fingo hans fötter och fotleder styrka,
Acts Swe1917 3:8  och han sprang upp och stod upprätt och begynte gå och följde dem in i helgedomen, alltjämt gående och springande, under det att han lovade Gud.
Acts Swe1917 3:9  Och allt folket såg honom, där han gick omkring och lovade Gud.
Acts Swe1917 3:10  Och när de kände igen honom och sågo att det var samme man som plägade sitta och begära allmosor vid Sköna porten i helgedomen, blevo de uppfyllda av häpnad och bestörtning över det som hade vederfarits honom.
Acts Swe1917 3:11  Då han nu höll sig till Petrus och Johannes, strömmade allt folket, utom sig av häpnad, tillsammans till dem på den plats som kallades Salomos pelargång.
Acts Swe1917 3:12  När Petrus såg detta, tog han till orda och talade till folket så: »I män av Israel, varför undren I över denne man, och varför sen I så på oss, likasom hade vi genom någon vår kraft eller fromhet åstadkommit att han kan gå?
Acts Swe1917 3:13  Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som I utlämnaden, och som I förnekaden inför Pilatus, när denne redan hade beslutit att giva honom lös.
Acts Swe1917 3:14  Ja, I förnekaden honom, den helige och rättfärdige, och begärden att en dråpare skulle givas åt eder.
Acts Swe1917 3:15  Och livets furste dräpten I, men Gud uppväckte honom från de döda; därom kunna vi själva vittna.
Acts Swe1917 3:16  Och det är på grund av tron på hans namn som denne man, vilken I sen och kännen, har undfått styrka av hans namn; och den tro som verkas genom Jesus har, i allas eder åsyn, gjort att han nu kan bruka alla lemmar.
Acts Swe1917 3:17  Nu vet jag väl, mina bröder, att I såväl som edra rådsherrar haven gjort detta, därför att I icke vissten bättre.
Acts Swe1917 3:18  Men Gud har på detta sätt låtit det gå i fullbordan, som han förut genom alla sina profeters mun hade förkunnat, nämligen att hans Smorde skulle lida.
Acts Swe1917 3:19  Gören därför bättring och omvänden eder, så att edra synder bliva utplånade,
Acts Swe1917 3:20  på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren, i det att han sänder den Messias som han har utsett åt eder, nämligen Jesus,
Acts Swe1917 3:21  vilken dock himmelen måste behålla intill de tider nå allt skall bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun.
Acts Swe1917 3:22  Moses har ju sagt: 'En profet skall Herren Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik; honom skolen I lyssna till i allt vad han talar till eder.
Acts Swe1917 3:23  Och det skall ske att var och en som icke lyssnar till den profeten, han skall utrotas ur folket.'
Acts Swe1917 3:24  Och sedan hava alla profeterna, både Samuel och de som följde efter honom, så många som hava talat, också bebådat dessa tider.
Acts Swe1917 3:25  I ären själva barn av profeterna och delaktiga i det förbund som Gud slöt med edra fäder, när han sade till Abraham: 'Och i din säd skola alla släkter på jorden varda välsignade.'
Acts Swe1917 3:26  För eder först och främst har Gud låtit sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna eder, när I, en och var, omvänden eder från eder ondska.»