SweFolk - Psalms - 88

88:2  Herre, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag till dig.

88:3  Låt min bön komma inför ditt ansikte, vänd ditt öra till mitt rop,

88:4  för min själ är mättad med lidanden och mitt liv närmar sig dödsriket.

88:5  Jag räknas bland dem som går ner i graven, jag är som en man utan livskraft.

88:6  Jag är övergiven bland de döda, likt de fallna som ligger i graven, dem du inte längre tänker på och som inte mer är i dina händer.

88:7  Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret, ner i djupet.

88:8  Din vrede vilar tung över mig, alla dina böljor låter du skölja över mig. Sela

88:9  Du har fjärmat mina förtrogna från mig, du har gjort mig vidrig för dem, fångad så att jag inte kommer ut.

88:10  Mitt öga förtärs av lidande. Herre, jag ropar till dig varje dag, jag sträcker mina händer mot dig.

88:11  Gör du under för de döda, kan skuggorna resa sig och tacka dig? Sela

88:12  Förkunnar man din nåd i graven, din trofasthet i avgrunden?

88:13  Känner man dina under i mörkret, din rättfärdighet i glömskans land?

88:14  Men jag ropar till dig, Herre, om morgonen möter dig min bön.

88:15  Varför, Herre, förkastar du min själ? Varför döljer du ditt ansikte för mig?

88:16  Plågad är jag och döende från min ungdom, jag bär förskräckelser från dig och förtvivlar.

88:17  Din vredes lågor sveper över mig, dina fasor förgör mig.

88:18  Ständigt omsluter de mig som vatten, omringar mig helt och hållet. Mina nära och kära har du fjärmat från mig. I mina förtrognas ställe har jag bara mörker.