SweFolk - Psalms - 107

107:1  Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd!

107:2  Så ska Herrens friköpta säga, de han har friköpt från fiendens hand

107:3  och samlat från länderna, från öst och väst, nord och syd.

107:4  De irrade i öknen på öde stigar, de fann ingen stad där de kunde bo.

107:5  De var hungriga och törstiga, deras själ mattades.

107:6  Men de ropade till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras svårigheter.

107:7  Han ledde dem på den rätta vägen till en stad där de kunde bo.

107:8  De ska tacka Herren för hans nåd och hans under mot människors barn,

107:9  för han mättar den längtande själen och fyller den hungrande själen med sitt goda.

107:10  De satt i mörker och dödsskugga, fångna i nöd och i bojor av järn,

107:11  för de hade trotsat Guds ord och föraktat den Högstes råd.

107:12  Han ödmjukade deras hjärtan med lidande, de föll och ingen hjälpare fanns.

107:13  Men de ropade till Herren i sin nöd, och han frälste dem ur deras svårigheter.

107:14  Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga och slet sönder deras bojor.

107:15  De ska tacka Herren för hans nåd och hans under mot människors barn,

107:16  för han krossade portar av koppar och knäckte bommar av järn.

107:17  De blev dårar genom sitt uppror och fick lida för sina synder,

107:18  de kände avsky för all mat och närmade sig dödens portar.

107:19  Men de ropade till Herren i sin nöd, och han frälste dem ur deras svårigheter.

107:20  Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång.

107:21  De ska tacka Herren för hans nåd och hans under mot människors barn,

107:22  de ska offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel.

107:23  De for ut på havet med skepp och drev handel på väldiga vatten,

107:24  de såg Herrens gärningar och hans under i havets djup.

107:25  Han talade och framkallade en stormvind så att havets vågor gick höga.

107:26  De for upp mot himlen och ner i djupen, deras själ var förtvivlad i faran.

107:27  De vinglade och raglade som druckna, all deras vishet var borta.

107:28  Men de ropade till Herren i sin nöd, och han förde dem ut ur deras svårigheter.

107:29  Han stillade stormen och vågorna tystnade.

107:30  De gladdes över att det blev lugnt, och han förde dem till hamnen dit de ville.

107:31  De ska tacka Herren för hans nåd och hans under mot människors barn,

107:32  de ska upphöja honom i folkets församling och prisa honom i de äldstes råd.

107:33  Han gjorde floder till öken, källor till törstig mark

107:34  och bördigt land till saltjord på grund av invånarnas ondska.

107:35  Han gjorde öknen till vattenrik sjö och torrt land till källor,

107:36  han lät de hungriga leva där och bygga en stad där de kunde bo.

107:37  De sådde åkrar och planterade vingårdar som gav rik skörd.

107:38  Han välsignade dem och de blev många, han lät inte deras boskap bli färre.

107:39  Sedan blev de färre och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer.

107:40  Han öste förakt över furstarna och lät dem irra i väglös ödemark,

107:41  han upphöjde den fattige ur eländet och förökade familjerna som hjordar.

107:42  De ärliga ser det och gläds, all ondska måste tiga.

107:43  Den som är vis bör ta till sig detta och tänka på Herrens nådegärningar.