Swe1917 - Tobit - 8

8:1  Då de nu hade slutat måltiden, förde de Tobias in till henne.

8:2  Men när han skulle gå ditin, kom han ihåg vad Rafael hade sagt. Han tog alltså den glödande rökelseaskan och lade fiskens hjärta och lever på den och rökte därmed.

8:3  Då nu den onde anden kände lukten därav, flydde han ända bort till Övre Egypten, och där band ängeln honom.

8:4  Men när dörren hade blivit stängd om dem båda, stod Tobias upp ur sängen och sade: »Stå upp, min syster, och låt oss bedja att Herren ville visa oss förbarmande.»

8:5  Och Tobias bad och sade: »Lovad vare du, våra fäders Gud, och lovat vare ditt heliga och härliga namn evinnerligen. Dig love himlarna och alla dina skapade verk.

8:6  Du skapade Adam och gav honom Eva, hans hustru, till hjälp och stöd. Från dem leder människosläktet sitt ursprung. Du sade: ’Det är icke gott att mannen är allena; vi vilja göra åt honom en hjälp som är honom lik.’

8:7  Och nu, Herre, det är icke av otuktig begärelse som jag tager denna min syster till äkta, utan jag gör det i all ärbarhet. Så bjud då att förbarmande må vederfaras mig, och att jag med henne må få uppnå en hög ålder.»

8:8  Och hon sade gemensamt med honom: »Amen.»

8:9  Sedan sovo de båda lugnt hela natten. Men Raguel stod upp, och gick ut och grävde en grav.

8:10  Ty han tänkte: »Också denne kommer nog att dö.»

8:11  När Raguel kom tillbaka hem,

8:12  sade han till sin hustru Edna: »Sänd en av tjänstekvinnorna för att se efter, om han är vid liv. I annat fall vilja vi begrava honom, så att ingen får veta något härom.»

8:13  Och tjänstekvinnan öppnade dörren och gick in och fann dem båda sovande.

8:14  Hon gick då ut igen och omtalade för sitt husbondfolk att han levde.

8:15  Då lovade Raguel Gud och sade: »Lovad vare du, o Gud, med allt lov som rent och heligt är. Dig love dina heliga och alla dina skapade verk; ja, alla dina änglar och dina utvalda love dig evinnerligen.

8:16  Lovad vare du för att du har berett mig glädje; det har icke gått mig såsom jag fruktade, utan du har handlat med oss efter din stora barmhärtighet.

8:17  Lovad vare du för att du har förbarmat dig över dessa två, sina föräldrars enda barn. Gör barmhärtighet med dem, o Herre. Ja, låt dem framleva sitt liv i hälsa, och låt dem därunder få njuta glädje och barmhärtighet.»

8:18  Därefter befallde han sina tjänare att kasta igen graven.

8:19  Sedan gjorde han åt dem ett i bröllop, som varade i fjorton dagar.

8:20  Men innan bröllopsdagarna hade gått till ända, besvor Raguel honom att icke fara därifrån, förrän de fjorton bröllopsdagarna voro förlidna.

8:21  Därefter skulle han få ut hälften av Raguels ägodelar och så välbehållen vända tillbaka till sin fader. Och han tillade: »Det övriga skall du få, när jag och min hustru äro döda.»