SweKarlXII - Genesis - 39

39:1  Joseph wardt förd neder i Egypten: Och Potiphar, en Egyptisk man, Pharaos hofmästare, köpte honom af de Ismaeliter, som honom hade fört der ned.

39:2  Och HERren war med Joseph, så at han wardt en lyckosam man: Och war i sins herras dens Egyptiens huse.

39:3  Och hans herre såg, at HERren war med honom: Ty allt det han gjorde, lät HERren gå lyckosamlig til med honom:

39:4  Så at han fann nåd för sinom herra, och wardt hans tjenare: Han satte honom öfwer sitt hus, och allt det han hade lät han under hans händer.

39:5  Och ifrå den tiden, då han hade satt honom öfwer sitt hus och alla sina ägodelar, wälsignade HERren den Egyptiens hus för Josephs skull: Och war alltsammans HERrans wälsignelse i allo de han hade, hema och på markene.

39:6  Derföre lät han det allt under Josephs händer, hwad han hade; och hade intet deraf, utan allena brödet, som han åt. Och Joseph war dägelig och fager under ansiktet.

39:7  Och det begaf sig, då detta war skedt, at hans herras hustru kastade sin ögon på Joseph, och sade: Ligg när mig.

39:8  Men han wägrade det henne, och sade til henne: Si, min herre wet icke hwad i hans huse är, och allt det han hafwer, hafwer han gifwit under mina händer.

39:9  Och hafwer intet så godt i sino huse, det han i mitt wåld icke gifwit hafwer, utan dig, ty du äst hans hustru. Hwi skulle jag nu så mycket ondt göra, och synda emot Gud?

39:10  Men hon hade dageliga sådana ord til Joseph; men han lydde henne intet, at han skulle ligga när henne, eller wara något om henne.

39:11  Det begaf sig en dag, at Joseph gick in i huset til at göra sina syslo; och ingen af husfolket war der när.

39:12  Och hon fick honom i hans mantel, och sade: Ligg när mig. Men han lät blifwa mantelen i hennes hand, och rymde ut af huset.

39:13  Då hon nu såg, at han lät blifwa mantelen i hennes hand, och rymde ut,

39:14  Kallade hon husfolket, och sade til dem: Si, han hafwer fört oss här in en Ebreisk man, at han skulle komma oss på skam. han kom här in til mig, på det han skulle ligga när mig; men jag ropade med höga röst.

39:15  Och då han hörde, at jag skriade och ropade, då lefde han sin mantel när mig, och flydde, och lopp ut.

39:16  Och hon lade hans mantel när sig, så länge hennes herre kom hem.

39:17  Och talade til honom samma orden, och sade: Den Ebreiske tjenaren, som du hafwer haft här in, kom här in til mig, at han skulle komma mig på skam.

39:18  Men då jag skriade och ropade, lefde han sin mantel när mig, och flydde ut.

39:19  Då hans herre hörde sådana sine hustrus ord, som hon til honom talade, och sade: Så hafwer mig din Ebreiske tjenare gjort; wardt han ganska wred.

39:20  Då tog hans herre honom, och lade honom i fängelse, der Konungens fångar inne lågo: Och der låg han då i fängelset.

39:21  Men HERren war med honom, och war honom gunstig, och lät honom finna nåd för befallningsmannen öfwer fångahuset.

39:22  Så at han befallte alla fångarna i fängelsena under hans hand, at allt det der skedde, måste ske genom honom.

39:23  Förty befallningsmannen öfwer fängelset såg, at HERren war med honom i allt det som under hans händer war, och at HERren lät, det han gjorde, lyckosammeliga tilgå.