SweKarlXII - Job - 11

11:1  Då svarade Zophar af Naema, och sade:

11:2  När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

11:3  Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

11:4  Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

11:5  Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

11:6  Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

11:7  Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

11:8  Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan?

11:9  Längre än jorden, och bredare än hafvet.

11:10  Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

11:11  Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

11:12  En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

11:13  Hade du ställt ditt hjerta (till Gud), och uppräckt dina händer till honom;

11:14  Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

11:15  Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

11:16  Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

11:17  Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

11:18  Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

11:19  Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

11:20  Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.