SweKarlXII - Job - 15

15:1  Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

15:2  Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?

15:3  Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.

15:4  Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;

15:5  Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.

15:6  Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.

15:7  Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?

15:8  Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?

15:9  Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?

15:10  Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.

15:11  Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.

15:12  Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?

15:13  Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?

15:14  Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?

15:15  Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.

15:16  Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?

15:17  Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;

15:18  Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;

15:19  Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.

15:20  En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.

15:21  Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.

15:22  Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.

15:23  När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.

15:24  Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;

15:25  Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.

15:26  Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.

15:27  Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.

15:28  Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.

15:29  Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.

15:30  Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.

15:31  Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.

15:32  Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.

15:33  Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.

15:34  Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.

15:35  Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.