SweKarlXII - Job - 33

33:1  Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

33:2  Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

33:3  Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

33:4  Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

33:5  Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

33:6  Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

33:7  Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

33:8  Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

33:9  Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

33:10  Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

33:11  Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

33:12  Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

33:13  Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

33:14  Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

33:15  Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

33:16  Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

33:17  På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

33:18  Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

33:19  Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

33:20  Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

33:21  Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

33:22  Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

33:23  Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

33:24  Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

33:25  Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

33:26  Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

33:27  Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

33:28  Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

33:29  Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

33:30  På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

33:31  Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

33:32  Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

33:33  Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.