SweKarlXII - Job - 13

13:1  Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.

13:2  Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;

13:3  Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.

13:4  Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.

13:5  Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.

13:6  Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.

13:7  Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?

13:8  Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?

13:9  Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?

13:10  Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.

13:11  Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.

13:12  Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.

13:13  Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.

13:14  Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?

13:15  Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.

13:16  Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.

13:17  Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.

13:18  Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.

13:19  Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.

13:20  Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.

13:21  Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.

13:22  Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.

13:23  Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.

13:24  Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?

13:25  Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?

13:26  Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.

13:27  Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;

13:28  Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.