SweKarlXII - Job - 17

17:1  Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.

17:2  Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.

17:3  Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?

17:4  Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.

17:5  Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.

17:6  Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.

17:7  Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.

17:8  Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.

17:9  Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.

17:10  Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.

17:11  Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;

17:12  Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.

17:13  Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord.

17:14  Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.

17:15  Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?

17:16  Neder i helvetet varder det farandes, och varder med mig liggandes i mullene.