SweKarlXII - Job - 23

23:1  Job svarade, och sade:

23:2  Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

23:3  Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

23:4  Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

23:5  Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

23:6  Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

23:7  Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

23:8  Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

23:9  Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

23:10  Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

23:11  Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

23:12  Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

23:13  Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

23:14  Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

23:15  Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

23:16  Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

23:17  Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.