Swe1917 - Lamentations - 5

5:1  Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

5:2  Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

5:3  Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

5:4  Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

5:5  Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

5:6  Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

5:7  Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

5:8  Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

5:9  Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

5:10  Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

5:11  Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

5:12  Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

5:13  Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

5:14  De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

5:15  Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

5:16  Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

5:17  Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

5:18  för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

5:19  Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

5:20  Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

5:21  Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

5:22  Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?