SweFolk - Proverbs - 5

5:1  Min son, lyssna till min vishet, vänd ditt öra till min klokhet,

5:2  så att du tar vara på gott omdöme och dina läppar bevarar kunskapen.

5:3  För en trolös kvinnas läppar dryper av honung, hennes mun är halare än olja,

5:4  men till sist blir hon bitter som malört, vass som ett tveeggat svärd.

5:5  Hennes fötter styr ner mot döden, till dödsriket drar hennes steg.

5:6  På livets väg tänker hon inte, hennes stigar leder vilse utan att hon märker det.

5:7  Lyssna nu på mig, barn, vik inte bort från min muns ord.

5:8  Låt din väg gå långt från henne, kom inte nära dörren till hennes hus.

5:9  Annars får du ge din kraft åt andra, dina år åt en grym herre.

5:10  Främlingar mättar sig av din rikedom och ditt arbetes frukt hamnar i en annans hus.

5:11  Till slut ska du sucka, när din kropp och ditt hull tynar bort,

5:12  och säga: ”Hur kunde jag hata förmaning, hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning!

5:13  Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst? Varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig?

5:14  Hur nära var det inte att jag drabbades av allt ont mitt i den samlade församlingen!”

5:15  Drick vatten ur din egen brunn, det som rinner ur din egen källa.

5:16  Ska dina källor rinna ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

5:17  Nej, de ska tillhöra dig, bara dig, och inga främlingar jämte dig.

5:18  Må din källa vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru,

5:19  den älskliga hinden, den sköna gasellen. Låt hennes bröst alltid tillfredsställa dig, hennes kärlek ständigt berusa dig.

5:20  Min son, varför låta dig berusas av en främmande kvinna och famna en som inte är din?

5:21  Inför Herrens ögon är människans vägar uppenbara, han betraktar alla hennes steg.

5:22  Den gudlöse fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sina synders snaror.

5:23  Han dör av brist på förmaning, i sin stora dårskap går han vilse.