SweKarlXII1873 - Lamentations - 5

5:1  Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.

5:2  Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.

5:3  Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.

5:4  Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.

5:5  Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.

5:6  Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.

5:7  Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.

5:8  Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.

5:9  Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.

5:10  Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.

5:11  De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.

5:12  Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.

5:13  Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.

5:14  De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.

5:15  Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.

5:16  Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!

5:17  Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;

5:18  För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.

5:19  Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;

5:20  Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?

5:21  Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.

5:22  Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.