SweFolk - II Samuel - 2

2:1  Därefter frågade David Herren: ”Ska jag gå upp till någon av städerna i Juda?” Herren svarade honom: ”Gå.” David frågade: ”Vart ska jag gå?” Han svarade: ”Till Hebron.”

2:2  David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal.

2:3  David tog också med sina män dit upp, var och en med sin familj, och de bosatte sig i Hebrons städer.

2:4  Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus. När man berättade för David att det var männen från Jabesh i Gilead som hade begravt Saul,

2:5  skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: ”Herren välsigne er som har visat er herre Saul den godheten att begrava honom!

2:6  Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Jag vill också göra gott mot er som har gjort detta.

2:7  Var nu starka och tappra män, för er herre Saul är död och Juda hus har nu smort mig till kung över dem.”

2:8  Men Abner, Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Ish-Boshet och förde honom till Mahanajim

2:9  och gjorde honom till kung över Gilead, ashureerna, Jisreel, Efraim, Benjamin och hela Israel.

2:10  Sauls son Ish-Boshet var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David.

2:11  Tiden då David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.

2:12  Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets folk, från Mahanajim till Gibeon.

2:13  Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De möttes vid Gibeons damm och intog ställning på var sin sida om dammen.

2:14  Abner sade till Joab: ”Låt de unga männen komma fram och tävla i en kämpalek inför oss.” Joab svarade: ”De får komma.”

2:15  Då kom de fram och ställde upp och blev räknade, tolv för Benjamin och Sauls son Ish-Boshet och tolv av Davids tjänare.

2:16  De grep varandra i huvudet och stack svärdet i sidan på varandra, och alla stupade. Därför kallas platsen Helkat-Hassurim. Den ligger vid Gibeon.

2:17  Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk.

2:18  Tre av Serujas söner var där: Joab, Abishaj och Asael. Asael var snabbfotad som en gasell på fältet.

2:19  Han förföljde Abner utan att vika undan vare sig åt höger eller vänster.

2:20  Då vände Abner sig om och sade: ”Är det du, Asael?” Han svarade: ”Ja.”

2:21  Då sade Abner till honom: ”Vik av åt höger eller vänster, angrip någon av de yngre och ta hans rustning.” Men Asael ville inte låta honom vara.

2:22  Då sade Abner än en gång till Asael: ”Låt mig vara! Varför ska jag slå ner dig? Hur ska jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?”

2:23  Men han vägrade låta honom vara, så Abner stötte honom med bakänden av sitt spjut i buken, och spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit och dött stannade upp.

2:24  Men Joab och Abishaj förföljde Abner. När solen gick ner och de kom till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia på vägen mot Gibeons öken,

2:25  samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd.

2:26  Abner ropade till Joab: ”Ska svärdet få fortsätta frossa? Förstår du inte att det får ett bittert slut? Hur länge ska det dröja innan du befaller ditt folk att sluta förfölja sina bröder?”

2:27  Joab svarade: ”Så sant Gud lever: Hade du inte sagt något, skulle folket ha fortsatt förfölja sina bröder till morgonen.”

2:28  Sedan blåste Joab i basunen, och allt folket gjorde halt. De förföljde inte Israel längre och fortsatte inte att strida.

2:29  Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och fortsatte hela förmiddagen och kom så till Mahanajim.

2:30  När Joab slutade förfölja Abner och samlade folket saknades nitton av Davids män förutom Asael.

2:31  Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk.

2:32  De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.