SweKarlXII - Psalms - 31

31:1  En Psalm Davids, til at föresjunga.

31:2  HERre, uppå dig förtröstar jag; låt mig aldrig på skam komma: Fräls mig genom dina rättfärdighet.

31:3  Böj tin öron til mig, hasteliga hjelp mig: War mig en stark klippa och en borg, at du hjelper mig.

31:4  Ty du äst min klippa och min borg; at du dock för ditt Namns skull mig leda och föra wille.

31:5  At du wille draga mig utu nätet, som de för mig stält hafwa; ty du äst min starkhet.

31:6  Uti dina händer befaller jag min anda; du hafwer mig förlöst, HERre, du trofaste Gud.

31:7  Jag hatar dem, som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas til HERran.

31:8  Jag fröjdar mig, och är glad öfwer dina godhet; at du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.

31:9  Och du öfwergifwer mig icke uti fiendans händer: Du sätter mina fötter uppå widt rum.

31:10  HERre, war mig nådelig; ty mig är ångest; mitt ansikte är förfallet för sorgs skull, dertil min själ och min buk.

31:11  Ty mitt lefwande är förtärdt wordet af bedröfwelse, och mina år af suckande: Min kraft är, genom mina missgerning, förfallen, och min ben äro försmäktade.

31:12  Det går mig så illa, at jag är en stor försmädelse worden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.

31:13  Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är worden såsom et sönderslaget kärille.

31:14  Ty månge försmäda mig illa, så at hwar man skyr wid mig; de rådslå med hwarannan om mig, och akta taga mig lifwet bort.

31:15  Men jag, HERre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.

31:16  Min tid står i dina händer: Hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.

31:17  Låt ditt ansikte lysa öfwer din tjenare: Hjelp mig genom dina godhet.

31:18  HERre, låt mig icke til skam warda, ty jag åkallar dig: De ogudaktige warde til skam, och tystade i helwete.

31:19  Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodeliga och hånliga.

31:20  Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bewarat hafwer; och bewisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn?

31:21  Du förgömer dem hemliga när dig för hwars mans trug: Du förskyler dem i hyddone för de trätosama tungor.

31:22  Lofwad ware HERren; at han mig en underlig godhet bewisat hafwer, i enom fastom stad. [1]

31:23  Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifwen ifrå dina ögon; likwäl hörde du mine böns röst, då jag til dig ropade. [2]

31:24  Älsker HERran, alle hans helige: HERren bewarar de trogna, och wedergäller dem rikeliga, som högmod öfwa. Warer tröste och oförfärade, alle J, som HERran förbiden.