SweKarlXII - Job - 16

16:1  Job svarade, och sade:

16:2  Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.

16:3  När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?

16:4  Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.

16:5  Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.

16:6  Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.

16:7  Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.

16:8  Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.

16:9  Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.

16:10  De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.

16:11  Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.

16:12  Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.

16:13  Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.

16:14  Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.

16:15  Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.

16:16  Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;

16:17  Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.

16:18  Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.

16:19  Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.

16:20  Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.

16:21  Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.

16:22  Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.