SweFolk - Job - 16

16:1  Då tog Job till orda och sade:

16:2  Det där har jag hört många gånger! Ni är alla bedrövliga tröstare.

16:3  Är det ingen ände på detta tal i vädret? Vad frestar dig att ta till orda?

16:4  Också jag kunde tala som ni, om ni vore i mitt ställe. Jag kunde fläta samman ord mot er och skaka mitt huvud mot er.

16:5  Men jag skulle styrka er med min mun, mina läppars tröst skulle ge er lindring.

16:6  Om jag talar lindras inte min plåga, och tiger jag, lämnar den mig inte.

16:7  Men nu har han tömt all min kraft. Du har ödelagt hela mitt hus.

16:8  Du har fjättrat mig, det har blivit mitt vittnesbörd. Min tärda kropp träder upp och vittnar mot mig.

16:9  Hans vrede sliter sönder och jagar mig, han gnisslar sina tänder mot mig. Min motståndare ger mig vassa blickar.

16:10  De spärrar upp munnen mot mig, de slår mig hånfullt på kinden, alla gaddar ihop sig mot mig.

16:11  Gud utlämnar mig åt de gudlösa och kastar mig i de ondas händer.

16:12  Jag satt i trygghet, då krossade han mig. Han grep mig i nacken och slog mig i bitar, han gjorde mig till sin måltavla,

16:13  han skjuter pilar från alla sidor, genomborrar mina njurar utan förskoning, häller ut min galla på marken.

16:14  Han bryter ner mig med slag på slag, stormar emot mig som en krigare.

16:15  Jag har sytt säcktyg över min hud och har sänkt mitt horn i stoftet.

16:16  Mitt ansikte är flammigt av tårar, mina ögonlock mörka av dödsskugga,

16:17  fastän mina händer är fria från våld och min bön är ren.

16:18  Du jord, täck inte över mitt blod, låt mitt rop aldrig stanna någonstans!

16:19  Se, redan nu har jag mitt vittne i himlen, min försvarare i höjden.

16:20  Min medlare är min vän, mitt öga fäller tårar inför Gud.

16:21  Må han skaffa rätt åt en man inför Gud, så som en människoson gör för sin nästa,

16:22  för om bara några år ska jag vandra vägen utan återvändo.