SweFolk - Job - 15

15:1  Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

15:2  Ska en vis man tala så i vädret och fylla sitt bröst med östanvind?

15:3  Ska han försvara sin sak med värdelöst tal, med ord till ingen nytta?

15:4  Ja, du gör gudsfruktan om intet och hindrar andakt inför Gud,

15:5  för din synd lägger orden i din mun och du väljer listigt tal.

15:6  Din egen mun dömer dig, inte jag, dina egna läppar vittnar emot dig.

15:7  Var du den första människa som föddes? Blev du till innan höjderna fanns?

15:8  Var du åhörare i Guds hemliga råd? Har du tagit visheten för dig själv?

15:9  Vad vet du som vi inte vet? Vad förstår du som vi inte förstår?

15:10  Här hos oss finns både gråhårsman och åldring, mycket äldre än din far.

15:11  Är inte Guds tröst nog för dig, de milda ord som talas till dig?

15:12  Varför leds du bort av ditt hjärta och varför gnistrar dina ögon?

15:13  Du vänder din ande mot Gud och öser ut ord ur din mun.

15:14  Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?

15:15  Gud kan inte lita på sina heliga, inför hans ögon är inte himlarna rena,

15:16  hur mycket mindre då den som är avskyvärd och fördärvad, en människa som dricker orättfärdighet som vatten!

15:17  Lyssna, jag vill säga dig något, det som jag sett vill jag berätta,

15:18  vad visa män fört vidare från sina fäder och inte förtigit,

15:19  från dem som ensamma fick landet utan att någon främling trängde in bland dem:

15:20  Den gudlöse plågas av ångest i alla sina dagar, den våldsammes år är räknade.

15:21  Skräckröster ljuder i hans öron. I hans trygghet kommer förhärjaren över honom.

15:22  Han har inget hopp om räddning ur mörkret, svärdet är bestämt för honom.

15:23  Han irrar efter bröd och undrar var det finns. Han vet att mörkrets dag är nära.

15:24  Ångest och nöd skrämmer honom, de slår ner honom som en kung rustad till strid,

15:25  för han har lyft sin hand mot Gud och förhäver sig mot den Allsmäktige.

15:26  Med styv nacke stormar han mot honom, väl skyddad bakom sina sköldar.

15:27  Han har täckt sitt ansikte med fetma och hans midja sväller av fett.

15:28  Han bosätter sig i ödelagda städer, i hus där man inte kan bo, som är bestämda till ruiner.

15:29  Han blir inte rik, hans välstånd ska inte bestå, hans skördar ska inte luta tungt mot marken.

15:30  Han kan inte fly undan mörkret, hans knoppar ska förtorka av hetta, han ska förgås genom Guds muns ande.

15:31  Han ska inte lita till tomhet, då bedrar han sig, för tomhet blir hans lön.

15:32  I förtid ska hans mått bli fyllt, och hans krona ska inte grönska mer.

15:33  Han ska tappa sina omogna druvor som en vinstock, fälla sina blommor som ett olivträd,

15:34  för den gudlöses hus blir ofruktsamt och eld förtär de hus där mutor tas.

15:35  De går havande med elände och föder fördärv, deras moderliv alstrar förvillelse.