SweFolk - Job - 24

24:1  Varför har den Allsmäktige inga domstider i förvar? Varför får inte hans vänner se hans dagar?

24:2  De flyttar gränsstenar, de rövar bort hjordar och för dem i bet.

24:3  De för bort de faderlösas åsna och tar änkans ko i pant.

24:4  De tränger bort de fattiga från vägen, alla nödställda i landet måste gömma sig.

24:5  Se, som vildåsnor i öknen går de ut till sin gärning. De söker efter mat, och hedmarken ger dem bröd åt barnen.

24:6  De skördar foder på fältet, de plockar det som finns kvar i den gudlöses vingård.

24:7  Nakna ligger de om natten, utan kläder, de har inget att skyla sig med i kölden.

24:8  De dränks av skurar från bergen, i brist på skydd håller de sig tätt intill klippan.

24:9  Faderlösa slits från sin mors bröst och tas i pant från den fattige.

24:10  De måste gå omkring nakna, utan kläder, hungrande bär de på kärvar.

24:11  Mellan deras murar pressar de ut olja, törstande trampar de vinpressen.

24:12  Från staden hörs de döendes jämmer, svårt sårade ropar på hjälp. Men Gud bryr sig inte om ondskan.

24:13  Andra har blivit fiender till ljuset, de känner inte dess vägar och håller sig inte på dess stigar.

24:14  Så snart det dagas stiger mördaren upp, han dödar den nödställde och fattige, och om natten blir han tjuvars like.

24:15  Äktenskapsbrytarens öga spanar efter skymningen, han tänker: ”Inget öga får se mig” och täcker sitt ansikte med en slöja.

24:16  Vid mörkrets inbrott bryter de sig in i husen, om dagen låser de in sig. De vill inte veta av ljuset,

24:17  för svartaste mörker är morgon för dem alla, de är väl förtrogna med mörkrets fasor.

24:18  De är skum på vattenytan. Deras mark är förbannad i landet, ingen styr sin färd till vingårdarna.

24:19  Som torka och hetta slukar snövatten, så slukar dödsriket den som har syndat.

24:20  Modersskötet glömmer honom, maskar frossar på honom, ingen bevarar hans minne. Orätten bryts som ett träd.

24:21  Han gör illa den ofruktsamma som inte kan föda och är inte god mot änkan.

24:22  Men Gud rycker bort de starka genom sin kraft. När han griper in kan de inte vara säkra för sitt liv.

24:23  Han ger dem trygghet och vila, men hans ögon vakar över deras vägar.

24:24  En kort tid är de upphöjda, sedan är de borta, de slås ner och skördas som alla, de vissnar som axens toppar.

24:25  Om det inte är så, vem kan visa att jag ljuger och göra mina ord om intet?