SweFolk - Job - 27

27:1  Job fortsatte sin framställning. Han sade:

27:2  Så sant Gud lever, han som undanhållit mig min rätt, den Allsmäktige som har förbittrat min själ:

27:3  Så länge min ande är i mig och Guds livsande i min näsa,

27:4  ska mina läppar inte tala orätt eller min tunga tala svek.

27:5  Aldrig ger jag er rätt, till min död vidhåller jag min oskuld.

27:6  Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte. Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar.

27:7  Låt min fiende stå som den skyldige, min motståndare som orättfärdig.

27:8  För vad har den gudlöse för hopp när livet skärs av, när Gud tar hans själ?

27:9  Kommer Gud att höra hans rop när nöden drabbar honom?

27:10  Kan han glädja sig över den Allsmäktige? Kan han ständigt åkalla Gud?

27:11  Jag vill lära er om Guds hand, den Allsmäktiges tankar vill jag inte dölja.

27:12  Ni har ju själva alla sett det, varför kommer ni då med tomt prat?

27:13  Detta är den gudlöses lott hos Gud, det arv som våldsverkaren får av den Allsmäktige:

27:14  Får han många barn ska de falla för svärd, hans avkomlingar får inte mätta sig med bröd.

27:15  De som undkommer läggs i graven av pest och deras änkor gråter inte över dem.

27:16  Även om han samlar silver som stoft och lägger kläder på hög som lera,

27:17  så får de rättfärdiga klä sig i det han har samlat, och silvret får de oskyldiga dela.

27:18  Han bygger sitt hus som en mal, likt en hydda som väktaren gör åt sig.

27:19  Rik går han till sängs, och sedan aldrig mer – när han öppnar sina ögon är allt borta.

27:20  Fasorna griper honom som vattenmassor, stormen rycker bort honom i natten.

27:21  Östanvinden lyfter honom och han är borta, den sveper i väg honom från hans plats.

27:22  Den vräker sig mot honom utan förskoning, han försöker fly för dess kraft.

27:23  Den klappar sina händer mot honom och visslar åt honom från hans plats.