SweFolk - Job - 4

4:1  Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

4:2  Tar du illa upp om man försöker tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

4:3  Se, du har väglett många och stärkt kraftlösa händer.

4:4  Dina ord har rest upp den som har snubblat, och du har gett kraft åt vacklande knän.

4:5  Men nu gäller det dig, och då blir du modlös, du blir förskräckt när det drabbar dig.

4:6  Är inte din gudsfruktan din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

4:7  Tänk efter: När gick en oskyldig förlorad, och var gick de rättsinniga under?

4:8  Jag har sett att de som plöjer ondska och sår olycka får skörda sådant.

4:9  De förgås för Guds andedräkt, de försvinner för hans vredes fnysning.

4:10  Lejonen ryter och vrålar, men de unga lejonens tänder bryts av.

4:11  Det gamla lejonet förgås i brist på rov och lejonhonans ungar skingras.

4:12  Ett ord smög sig till mig, det nådde mitt öra som en viskning

4:13  när tankarna oroades av nattens syner och sömnen föll tung över människorna.

4:14  Skräck och bävan drabbade mig och fick alla mina ben att skaka.

4:15  En ande strök förbi mitt ansikte, håren på min kropp reste sig.

4:16  Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendet på gestalten jag såg. Det var tyst, sedan hörde jag en röst:

4:17  ”Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?

4:18  Han litar inte ens på sina tjänare, han finner fel hos sina änglar.

4:19  Hur mycket mer hos dem som bor i hyddor av lera, dem som har sin grund i stoftet! De krossas lättare än mal.

4:20  När morgon blivit kväll ligger de slagna, de går under för alltid utan att någon märker det.

4:21  Deras tältlinor rycks upp för dem, de dör utan visdom.”