SweKarlXII1873 - Job - 4

4:1  Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

4:2  Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?

4:3  Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.

4:4  Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.

4:5  Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.

4:6  Ja, der är nu din (Guds) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.

4:7  Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?

4:8  Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;

4:9  Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.

4:10  Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.

4:11  Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.

4:12  Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.

4:13  Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;

4:14  Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.

4:15  Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.

4:16  Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:

4:17  Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?

4:18  Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.

4:19  Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.

4:20  Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;

4:21  Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.