Site uses cookies to provide basic functionality.

OK
JOB
Prev Up Next
Chapter 32
Job SweKarlX 32:1  Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
Job SweKarlX 32:2  Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
Job SweKarlX 32:3  Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
Job SweKarlX 32:4  Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
Job SweKarlX 32:5  Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
Job SweKarlX 32:6  Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
Job SweKarlX 32:7  Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
Job SweKarlX 32:8  Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
Job SweKarlX 32:9  Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
Job SweKarlX 32:10  Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
Job SweKarlX 32:11  Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
Job SweKarlX 32:12  Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
Job SweKarlX 32:13  I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
Job SweKarlX 32:14  Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
Job SweKarlX 32:15  Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
Job SweKarlX 32:16  Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
Job SweKarlX 32:17  Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
Job SweKarlX 32:18  Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
Job SweKarlX 32:19  Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
Job SweKarlX 32:20  Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
Job SweKarlX 32:21  Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
Job SweKarlX 32:22  Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.