SweKarlXII1873 - Job - 12

12:1  Då svarade Job, och sade:

12:2  Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.

12:3  Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?

12:4  Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;

12:5  Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.

12:6  Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.

12:7  Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;

12:8  Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.

12:9  Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;

12:10  Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?

12:11  Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?

12:12  Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.

12:13  När honom är vishet och magt, råd och förstånd.

12:14  Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.

12:15  Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.

12:16  Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.

12:17  Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.

12:18  Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.

12:19  Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.

12:20  Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.

12:21  Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.

12:22  Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.

12:23  Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.

12:24  Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;

12:25  Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.