SweKarlXII1873 - Job - 7

7:1  Måste icke menniskan alltid vara i strid på jordene; och hennes dagar äro såsom en dagakarls?

7:2  Såsom en dräng åstundar skuggan, och en dagakarl, att hans arbete må vara ute;

7:3  Så hafver jag väl arbetat hela månaden fåfängt, och bedröfvada nätter äro mig många vordna.

7:4  När jag lägger mig, säger jag: När månn jag skola uppstå? Och sedan räknar jag, när afton skall varda; ty jag var hvarjom manne en styggelse intill mörkret.

7:5  Mitt kött är fullt med matk och mull allt omkring; min hud är sammanskrynkt och till intet vorden.

7:6  Mine dagar äro snarare bortflogne än en väfspole; och äro förledne utan all förtöfvan.

7:7  Tänk uppå, att mitt lif är ett väder, och min ögon komma icke igen till att se det goda;

7:8  Och intet lefvandes öga varder mig mera seendes; din ögon se på mig, deröfver förgås jag.

7:9  Molnet varder allt, och går bort; så ock den som far neder i helvetet, han kommer icke upp igen;

7:10  Och besitter icke sitt hus igen, och hans rum blifver öde.

7:11  Derföre vill jag ock icke förmena minom mun; jag vill tala i mins hjertas ångest, och vill utsäga min själs bedröfvelse.

7:12  Är jag ett haf, eller en hvalfisk, att du så förvarar mig?

7:13  Ty jag tänkte: Min säng skall trösta mig; mitt lägre skall lisa mig.

7:14  När jag talar med mig sjelf, så förskräcker du mig med drömmar, och gör mig förfärelse;

7:15  Att min själ önskar sig vara hängd, och min ben döden.

7:16  Jag begärar intet mer lefva; håll upp af mig; ty mine dagar äro fåfängelige.

7:17  Hvad är en menniska, att du aktar henne högt, och bekymrar dig med henne?

7:18  Du hemsöker henne dagliga, och försöker henne alltid.

7:19  Hvi går du icke ifrå mig, och släpper mig, så länge jag uppsvälger min spott?

7:20  Hafver jag syndat, hvad skall jag göra dig, o du menniskors gömmare? Hvi gjorde du mig, att jag uppå dig stöta skulle, och är mig sjelfvom till tunga?

7:21  Och hvi förlåter du mig icke mina missgerning, och tager icke bort mina synd? Ty nu skall jag lägga mig i mull; och när man om morgonen söker mig, är jag då intet till.