SweKarlXII1873 - Job - 3

3:1  Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;

3:2  Utbrast, och sade:

3:3  Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.

3:4  Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.

3:5  Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.

3:6  Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.

3:7  Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.

3:8  De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.

3:9  Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;

3:10  Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.

3:11  Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?

3:12  Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?

3:13  Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;

3:14  Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;

3:15  Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;

3:16  Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.

3:17  Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.

3:18  Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.

3:19  Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.

3:20  Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;

3:21  (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;

3:22  De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena;)

3:23  Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?

3:24  Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.

3:25  Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.

3:26  Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.