SweKarlXII - Joel - 2

2:1  Blåser med basuner i Zion, roper på mino helgo berge, darrer, alle landsens inbyggare; ty HERrans dag kommer, och är hardt när:

2:2  En mörk dag, en bister dag, en mulen dag, och dimbog dag, lika som morgonrodnen utbreder sig öfwer bergen; nämliga, ett stort och mägtigt folk; hwilkets like tilförene icke warit hafwer, och härefter icke warda skall i ewig tid.

2:3  För honom går en förtärande eld, och efter honom en brinnande låge; landet är för honom lika som en lustgård; men efter honom lika som en wild ökn, och ingen skall undslippa honom.

2:4  De äro til seende såsom hästar, och ränna såsom resenärer.

2:5  De springa ofwan på bergen, lika som der wagnar bullrade, och såsom en låge donar i halm, såsom ett mägtigt folk, som til strids rustadt är.

2:6  Folken skola förskräcka sig för honom; all ansigte äro så blek som lerpottor.

2:7  De skola löpa såsom hjeltar, och bestiga murarna såsom krigsmän; hwar och en skall draga rätt fram, och intet försumma sig.

2:8  Ingen skall hindra den andra, utan hwar och en skall gå i sin orden; och när de storma och infalla, skola de intet såre warda.

2:9  De skola rida omkring i stadenom, löpa på murarna, och stiga in uti husen; och såsom en tjuf infalla genom fenstren.

2:10  För honom darrar landet, och himmelen bäfwar; sol och måne warda mörk, och stjernorna förhålla sitt sken;

2:11  Ty HERren skall låta gå sin dunder för sinom här; ty hans här är ganska stor och mägtig: Han skall uträtta hans befallning; ty HERrans dag är stor, och fast förskräckelig; ho kan lida honom?

2:12  Så säger nu HERren: Wänder eder til mig af allt hjerta, med fastande, med gråtande, och med sörjande.

2:13  Rifwer edor hjerta, och icke edor kläder, och wänder eder til HERran, edar Gud; ty han är nådelig, barmhertig, tålig, och af stor mildhet, och låter sig snart ångra straffet.

2:14  Ho wet, han förbarmar sig ju ännu, och efter sitt straff nåde bewiser, til spisoffer och drickoffer HERranom edrom Gudi.

2:15  Blåser med basun i Zion; helger ena fasto; kaller menigheten tilhopa:

2:16  Församler folket, helger församlingena; sammankaller de äldsta, hafwer de unga barn och däggobarn tilsammans: Brudgummen gånge utu sinom kamar, och bruden utu sitt mak.

2:17  Låter Presterna, HERrans tjenare, gråta emellan förhuset och altaret, och säga: HERre, skona dino folke, och låt icke din arfwedel til skam warda, så at Hedningarne få råda öfwer dem: Hwi wilt du låta säga ibland folken: Hwar är nu deras Gud?

2:18  Så skall då HERren hafwa nit om sitt land, och skona sino folke.

2:19  Och HERren skall swara, och säga til sitt folk: Si, jag skall sända eder korn, must och oljo, tilfyllest, så at I skolen deraf nog hafwa; och skall icke mer låta eder på skam komma ibland Hedningarna.

2:20  Och skall jaga dem af nordan långt bort ifrån eder, och drifwa honom bort uti et torrt och öde land; nämliga, hans ansigte bort emot hafwet österut, och hans ända bort emot yttersta hafwet: Han skall rottna och lukta för sin högfärds skull.

2:21  Frukta dig intet, du land, utan gläd dig, och war wid et godt mod; ty HERren kan ock göra mägtig ting.

2:22  Frukter eder intet, I djur på markene; ty boningarna i öknene skola grönskas, och trän bära sin frukt, och fikonaträn och winträn skola wäl bära.

2:23  Och I Zions barn, fröjder eder, och warer glade i HERranom, edrom Gud, den eder nådeligit regn gifwer, och sänder eder neder morgonregn och aftonregn, såsom tilförene;

2:24  At ladorna warda fulla med korn, och presserne öfwerflödighet af must och oljo hafwa skola.

2:25  Och jag skall gifwa eder de åren igen, som gräshoppor, flogmatkar, lus och gräsmatkar, som min stora här woro, den jag ibland eder sände, upätit hafwa:

2:26  At I skolen hafwa nog til at äta, och prisa HERrans edars Guds Namn, den ibland eder under gjort hafwer; och mitt folk skall icke mer til skam warda.

2:27  Och I skolen förnimma, at jag är midt ibland Israel, och at jag är HERren, edar Gud, och ingen mer; och mitt folk skall icke mer til skam warda.

2:28  Och derefter skall jag utgjuta min Anda öfwer allt kött, och edre söner och döttrar skola prophetera; edre äldste skola hafwa drömer, och edre ynglingar skola se syner.

2:29  Och will jag på den tiden utgjuta min Anda, både öfwer tjenare och tjenarinnor:

2:30  Och skall gifwa undertekn i himmelen och på jordene, nämliga blod, eld och rökdam.

2:31  Solen skall förwandlad warda uti mörker, och månen uti blod, förrän den store och förskräcklige HERrans dag kommer.

2:32  Och det skall ske: Ho som helst HERrans Namn åkallandes warder, han skall frälst warda; ty på Zions berg och i Jerusalem skall en salighet wara, såsom HERren sagt hafwer, och när de andra qwarblefna, de HERren kallandes warder.