Site uses cookies to provide basic functionality.

OK
PSALMS
Prev Up Next Toggle notes
Chapter 142
Psal Swe1917 142:1  En sång av David; en bön, när han var i grottan.
Psal Swe1917 142:2  Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.
Psal Swe1917 142:3  Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.
Psal Swe1917 142:4  När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.
Psal Swe1917 142:5  Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.
Psal Swe1917 142:6  Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»
Psal Swe1917 142:7  Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.