Site uses cookies to provide basic functionality.

OK
PSALMS
Prev Up Next Toggle notes
Chapter 57
Psal Swe1917 57:1  För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
Psal Swe1917 57:2  Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
Psal Swe1917 57:3  Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
Psal Swe1917 57:4  Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
Psal Swe1917 57:5  Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
Psal Swe1917 57:6  Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
Psal Swe1917 57:7  De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.
Psal Swe1917 57:8  Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.
Psal Swe1917 57:9  Vakna upp, min ära[1]; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
Psal Swe1917 57:10  Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
Psal Swe1917 57:11  Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära. [1] Se Ära i Ordförkl.